Kvinnor som frivilligt valt bort partner och familj?

Jag har varit singel i 6 år och har under den tiden inte dejtat alls, inte ens snackat eller chattat med en man på det sättet och har inga planer på att göra det heller. Jag har hemska erfarenheter av relationer och dejtade länge efter det utan att hitta någon jag föll för. Har otroligt svårt att bli kär och ens attraherad av någon och så har det alltid varit (även innan jag träffade min första partner). Under tiden jag dejtade såg jag också hur många skitstövlar det faktiskt finns där ute (folk ljuger, manipulerar, är otrogna, många på dejtingsidor har redan partners osv) och blev avskräckt ännu mer. Ser också folk som har problem i sina förhållanden, gör slut höger och vänster, varannan vecka och samarbetssvårigheter/vårdnadstvister, folk som mår dåligt för det är ensamma på högtider när barnen är hos andra föräldern, någon som var ledsen för barnen var hos exets och dennes nya kvinna som var samma kvinna han var otrogen med och lämnade henne för. Det känns ovärt att dejta och ha en relation idag. Hälften av äktenskapen slutar i skilsmässa och av de som håller ihop är det många som har dåliga förhållanden och är olyckliga men håller ihop ändå. Och om det är statistiken för äktenskap, folk som faktiskt tagit steget att gifta sig, tänk då göra slut-statistiken för vanliga förhållanden. Jag är en sån som vill ha en livspartner annars får det vara. Att leka runt, sitta på någon sorts förhållande - göra slut - träffa ny karusell är jag inte intresserad av utan då mycket hellre själv. Saknar inte att inte ha någon. Visst hade det varit roligt att ha någon som verkligen är bra och man passar ihop med, det hade även underlättat ekonomiskt, men med tanke på hur dejtingmarknaden, mentaliteten bland folk och förhållanden ser ut i dag känns chansen att träffa rätt  väldigt liten. Så liten att det som sagt inte känns värt det för mig.