Inlägg från: Anonym (Tvillingmorsan) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Tvillingmorsan)

    24 år. Är det ett långt äktenskap?

    AndersNg skrev 2024-07-13 09:15:27 följande:

    Det finns ingen anledning att bli aggressiv.


    Jag bara frågade: Varför är det anmärkningsvärt att man är ihop så långe (eller till och med ett helt liv)?


    Om man är på jakt efter ett tillfälligt förhållande så gifter man sig väl inte? Om man gifter sig så hade jag för mig att man siktade på ett helt liv tillsammans. Men jag kanske missat tidsandan? Det kanske är som med en ny bil: Man har den tills man har råd att uppgradera.


    Vad vet jag. Själv var jag förvånad över att det ens var värt att kommentera att äktenskapet fortfarande höll. Det trodde jag var det normala?


    Jag tycker att det låter som att det är du som blir provocerad av detta, med tanke på vad du skriver och tolkar in. Stör det dig att 24 år anses länge? Det betyder inte att det är ovanligt eller att man ser oseriöst på förhållanden.

    För mig är över 20 år ett långt äktenskap. Om paret är i 40-årsåldern och har varit gifta i 20 år är det ovanligt. Om paret är 50+ och har varit gifta i 20 år eller mer, är det inte alls ovanligt. Så jo, många håller ihop. 
  • Anonym (Tvillingmorsan)

    Jag och min man har varit tillsammans i 15 år, varav snart 13 år som gifta. Vi träffades i 30-årsåldern. Jag anser att vi har varit tillsammans ganska länge, men skulle bli förvånad om vi fick frågan hur man håller ihop så länge. Men jag skulle inte reagera så starkt som du TS, eller börja tolka in en massa. Dessutom är det stor skillnad på 15 år och 24 år. 

  • Anonym (Tvillingmorsan)
    AndersNg skrev 2024-07-13 11:04:12 följande:

    Oj vad känsligt detta ämne tycks vara.

    Alla sambos: Tagga ner! Jag pratar inte om er! Det är OK i Sverige att bara bo ihop.


    Det är väl just det här med äktenskapet som tycks ha ändrat värde. Att gifta sig för att sedan skilja sig (ja, redan efter 10 år eller mindre) måste väl ändå ses som ett misslyckande. Det kan väl inte ha varit målet när man stod där och lovade varandra evig trohet etc? Eller menade ni inte det då? Varför gifte ni er över huvud taget, nu när det inge finns några juridiska fördelar (änkepension mm).


    Nu försöker jag inte skuldbelägga någon, men i min bekantskapskrets är de flesta nog fortfarande gifta med sin första partner, barnens andra förälder. Och vi börjar bli gamla tillsammans.


    Så ser det för övrigt också ut i vårat gamla och uppvuxna villaområde. Många gamla par som fortfarande är inne på "första varvet".


    Därav min fråga: Är det värderingarna som ändrats? Med vilka föresatser går man in i ett äktenskap idag? När ni stod vid altaret, hur länge trodde ni att det skulle vara?


    PS! Det är nog inte svårare att vara gift ett helt liv idag än det var förr. Så vari ligger skillnaden? DS!


    Du frågar vad skillnaden är. Varför skiljer sig fler idag? Det enkla svaret är för att de kan. Det är inte längre svårt eller tabu att skilja sig. Vi måste inte längre stanna i olyckliga äktenskap.


    Tror du att gifta var lyckligare förr? De som hade skilt sig idag, teg och och led förr, eller levde separata liv fast de var gifta på pappret. Vet du hur vanligt det var? I statistiken såg det bra ut. Inte så många skilsmässor. I verkligheten var en del redan separerade och hade nya partners.

    Sen kanske en del ger upp för lätt, men jag köper inte att det är så generellt. Jag älskar min man och vi vill leva tillsammans. Men skulle vi mot förmodan skiljas, skulle vi kanske tvingas sälja huset, kanske tvingas flytta till ett sämre område, det skulle bli tuffare ekonomiskt, barnen skulle få pendla osv.

    Inte en chans att jag skulle gå igenom det om jag inte hade bra skäl. Inte en chans att jag skulle kasta bort allt vi har för mindre relationsproblem eller tillfälliga svackor.  Vi har haft våra upp- och nedgångar, som alla längre relationer, men vi har tagit oss igenom dem. Men det är inte alltid det går. Det beror också på vad det gäller. 

  • Anonym (Tvillingmorsan)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-07-13 11:23:04 följande:

    Du frågar vad skillnaden är. Varför skiljer sig fler idag? Det enkla svaret är för att de kan. Det är inte längre svårt eller tabu att skilja sig. Vi måste inte längre stanna i olyckliga äktenskap.


    Tror du att gifta var lyckligare förr? De som hade skilt sig idag, teg och och led förr, eller levde separata liv fast de var gifta på pappret. Vet du hur vanligt det var? I statistiken såg det bra ut. Inte så många skilsmässor. I verkligheten var en del redan separerade och hade nya partners.

    Sen kanske en del ger upp för lätt, men jag köper inte att det är så generellt. Jag älskar min man och vi vill leva tillsammans. Men skulle vi mot förmodan skiljas, skulle vi kanske tvingas sälja huset, kanske tvingas flytta till ett sämre område, det skulle bli tuffare ekonomiskt, barnen skulle få pendla osv.

    Inte en chans att jag skulle gå igenom det om jag inte hade bra skäl. Inte en chans att jag skulle kasta bort allt vi har för mindre relationsproblem eller tillfälliga svackor.  Vi har haft våra upp- och nedgångar, som alla längre relationer, men vi har tagit oss igenom dem. Men det är inte alltid det går. Det beror också på vad det gäller. 


    Ovanstående gäller för övrigt även om vi hade varit sambos. Juridiskt är det viss skillnad, och det kanske upplevs som att man ?lovar mer? om man gifter sig. Men i slutändan är det inte det formella som avgör, utan om man har byggt ett liv tillsammans eller inte, om man har barn ihop eller inte. 

    Jag känner flera par som har varit sambo betydligt längre än vad jag och min man har varit gifta, över 20 år. En del av dessa har gemensamma barn, andra inte. 


    Som någon skrev tidigare. Ett 20-årigt förhållande är ganska långt, men inte ovanligt långt. Många medelålders och äldre har varit tillsammans med sin partner så länge eller längre.

    Mina svärföräldrar firade guldbröllop för några år sen. Det är länge. 

  • Anonym (Tvillingmorsan)

    Det går inte att citera. Men som Ollie skriver, lovar man inte längre "tills döden skiljer oss åt" när man gifter sig. 

    Jag och min man gifte oss borgerligt. Vi har lovat att älska varandra i nöd och lust, men inte uttryckligen livet ut, även om vi självklart hoppas på det. Men nej, vi har inte lovat mer än vi anser oss kunna hålla.

  • Anonym (Tvillingmorsan)
    Anonym (Nyseparerad) skrev 2024-07-13 13:03:32 följande:
    Fast en relation har ju en start innan ett äktenskap. Det är ju inte "gift vid första ögonkastet". 

    Ett par vi kände: de hade väl varit tillsammans i en 5 år. Båda ville ha barn, hon ville vara gift först så de gifte sig. De fick barn något år senare och ytterligare ett par år senare började de prata syskon. Då var han otrogen och skilsmässan ett faktum. "Förr i tiden" när man inte "skilde sig så enkelt" så hade de fortsatt vara gifta. Nu kunde hon be honom fara och flyga dit pepparn växte. Båda är nu i nya relationer. 

    Om jag och exet hade gift oss för ett par år sedan som vi pratade om, är det bara åren som gifta som räknas då, inte de, då, nästan 20 åren innan? 
    En vän skilde sig pga makens upprepade otrohet. Hade det hänt "förr" hade de antagligen fortsatt vara gifta, för då hade det varit mycket svårare för henne att skilja sig, både ekonomiskt och socialt. Hon hade tvingats stanna och troligen fått finna sig i att maken hade affärer vid sidan om. Eller så hade båda haft det men fortsatt vara gifta på pappret. Det var ganska vanligt tidigare, att äktenskapet i praktiken bara var en fasad.
Svar på tråden 24 år. Är det ett långt äktenskap?