Som nyseparerad från en 22 år lång relation så tycker jag att jag varit tillsammans med min expartner länge. Jag var en 20-nånting när vi träffades och det blev inte riktigt halva mitt liv som vi varit tillsammans.
Men hur långt är ett snöre? Vem är du att ifrågasätta om en 20+ år lång relation varit lång nog för att kallas lång? Är det bara "till döden skiljer oss åt" som räknas?
Det finns ingen anledning att bli aggressiv.
Jag bara frågade: Varför är det anmärkningsvärt att man är ihop så långe (eller till och med ett helt liv)?
Om man är på jakt efter ett tillfälligt förhållande så gifter man sig väl inte? Om man gifter sig så hade jag för mig att man siktade på ett helt liv tillsammans. Men jag kanske missat tidsandan? Det kanske är som med en ny bil: Man har den tills man har råd att uppgradera.
Vad vet jag. Själv var jag förvånad över att det ens var värt att kommentera att äktenskapet fortfarande höll. Det trodde jag var det normala?
Anonym (Lisa): Så en lång samborelation är mindre värd för att man inte har gift sig? Värdet i en relation ligger alltså i ett juridiskt dokument?
Oj vad känsligt detta ämne tycks vara.
Alla sambos: Tagga ner! Jag pratar inte om er! Det är OK i Sverige att bara bo ihop.
Det är väl just det här med äktenskapet som tycks ha ändrat värde. Att gifta sig för att sedan skilja sig (ja, redan efter 10 år eller mindre) måste väl ändå ses som ett misslyckande. Det kan väl inte ha varit målet när man stod där och lovade varandra evig trohet etc? Eller menade ni inte det då? Varför gifte ni er över huvud taget, nu när det inge finns några juridiska fördelar (änkepension mm).
Nu försöker jag inte skuldbelägga någon, men i min bekantskapskrets är de flesta nog fortfarande gifta med sin första partner, barnens andra förälder. Och vi börjar bli gamla tillsammans.
Så ser det för övrigt också ut i vårat gamla och uppvuxna villaområde. Många gamla par som fortfarande är inne på "första varvet".
Därav min fråga: Är det värderingarna som ändrats? Med vilka föresatser går man in i ett äktenskap idag? När ni stod vid altaret, hur länge trodde ni att det skulle vara?
PS! Det är nog inte svårare att vara gift ett helt liv idag än det var förr. Så vari ligger skillnaden? DS!
Det var en känslig fråga, många tycks känna sig påhoppade för att de inte klarar 24 år tillsammans.
Om ett genomsnittligt äktenskap bara varar i 11 år är 24 länge, även om jag inte känner så. Vi är uppe i 44, då börjar det bli länge... Men jag instämmer med TS, ser jag till vänner och bekanta i min ålder har ca 10% separerat, övriga har hållit ihop i 40-50 år och gör det fortfarande.
Om man tar steget att gifta sig och ändå inte klarar ens 11 år tillsammans, då tyder det på att man inte orkat eller brytt sig om att lära känna varann tillräckligt? Eller...?
Tilläggas bör: jag ifrågasätter inte äktenskapet. Jag ifrågasätter bara att en relation är mer värd bara för att man har ett juridiskt kontrakt i form av giftermål. En lång relation är en lång relation oavsett om man är gift, sambo eller särbo.