Blir irriterade på dessa som jobbar hemifrån

Jag är ingenjör och chef på ett konsultföretag och jobbar hemifrån 3-4 dagar i veckan. 
Mina medarbetare arbetar i projekt där våra kunder mer eller mindre kräver att de arbetar hemifrån istället för möten/arbete på projektkontor, vilket var det vanliga innan pandemin. Digitala möten sparar tid, höjer effektiviteten och eliminerar restid. Det är bara vissa möten som tas fysiskt. 

För att ändå få utrymme för erfarenhetsåterföring, kollegialt utbyte och social samvaro har vi en bestämd veckodag då alla kommer in till huvudkontoret. Denna dag blir inte lika produktiv räknat i konsultarvodesintäkter, men väldigt viktig i andra hänseenden. Våra medarbetare mår generellt bättre, vi har färre sjukskrivningstagar (speciellt stressrelaterade) och lägre personalomsättning. Och övriga dagar är högproduktiva tack vare bättre fokus hos de som som arbetar på distans, så totalt sett går företaget bättre.
En win-win helt enkelt.

Precis så! Även före pandemin var det inte ofta som mina medarbetare var inne samtidigt, vare sig med mig eller varandra.
Vi genomför medarbetarundersökningar 3 ggr per år, som är anonyma. Vi vet alltså att medarbetarna trivs bättre än tidigare, då de har den här typen av flexibilitet. Och jag som chef får något högre betyg än tidigare.

När nya medarbetare börjar är jag givetvis inne på kontoret oftare, varje dag de första veckorna. Men när medarbetaren kommit in i uppdrag så är denne oftast hos kunden i början i alla fall. Efter hand ges möjlighet att jobba på distans eller på kontoret.

Vi säkerställer alltid chefsnärvaro på kontoret, alla dagar i veckan och roterar det ansvaret. Men mina medarbetare söker alltid mig ändå i första hand, vare sig jag jobbar hemifrån eller är på kontoret.