Så besviken på sonen

Fast vad gör det då, i det stora hela, om han sagt att han ska ha ordning men sedan visar sig ha svårt för det?

Han kan lära sig strategier med tiden som gör att han inte tappar bort saker, blir bättre på att skriva påminnelser, ha specifika ställen att lägga sina ägodelar osv, sätta påminnelser i mobilen för var han har en viss sak, när han ska gå hemifrån osv. 
Allt sådant kan man lära sig själv med tiden. Alltså man kommer på hur man ska lösa saker på ett sätt som passar en själv. Själv har jag t.ex. extremt dålig tidsuppfattning, svårt för att strukturera saker och har dåligt korttidsminne.
Hur löser jag det? Jo, jag skriver listor på det viktiga jag ska ta med på morgonen. Jag sätter FLERA alarm innan jag ska till bussen/tåget/gå hemifrån. Så att jag får flera påminnelser och inte bara en.
När jag duschar kan jag ibland sätta ett alarm när jag senast ska bli klar med duschandet för att hinna med allt annat. 

Det är nog inte helt ovanligt att människor gör tabbar i bland? Oavsett "diagnos" eller ålder. Ingen människa är felfri, och jag tror nog det är väldigt jobbigt för din son att ha det som han har det.

Hade jag varit förälder hade jag lugnt och stilla gett tips, och samtidigt sagt att "alla gör misstag ibland", men det kan du lösa! Uppmuntra honom.

Alla människor har styrkor och svagheter. 
Sedan tror jag verkligen inte att det är ett "medvetet" val unga människor gör att de är slarviga för att de vägrar bli vuxna. Hjärnan är inte färdigutvecklad vid 19 års ålder och enligt många blir den aldrig färdigutvecklad.

Om systemen inte fungerar för honom så säg bara "du får försöka hitta ett system som fungerar för dig". 
Han kan ju googla på olika sätt att hålla reda på saker. Mitt bästa tips själv är påminnelser i mobiler OCH fysiskt på papper. Också att sätta alarm när man ska gå hemifrån med en del tidsmarginal så att man hinner leta reda på saker om det skulle behövas. Vara ute i god tid helt enkelt. 

19 är inte en magisk ålder där hjärnan är mogen nog att hålla struktur. Speciellt INTE när han inte fungerar enligt "normen".

Jag tror han förstår att han kan få sparken. Du behöver inte skriva det till oss, eller säga det till honom. han behöver hjälp/stöd/förståelse för det han har svårt att göra och hitta sätt att lösa dem. Annars kommer hans liv bli ett ständigt misslyckande. 

Tänk det som hur det är för en person som har någon fysisk skada/ett fysiskt tillstånd som gör att de sitter i rullstol. Personen kan inte gå. Hur mycket personen än VILL gå så kommer personen alltid behöva en rullstol/en permobil eller vad som, för att ta sig fram.

Tänk på samma sätt med din sons svårigheter att organisera sig. En rullstolsburen person har fått HJÄLP av andra människor att få tillgång till, och faktiskt rent fysiskt bli buren till och nedsatt i en rullstol (eller liknande) för att ens ha förmåga att ta sig runt i samhället!

På samma sätt kan en person med kognitiva svårigheter behöva handfast, fysisk HJÄLP att klara vissa saker i vardagen. (Som t.ex. skriftlig information istället för muntlig, påminnelser, och annat stöd för att komma igång med vissa saker). 

Jag tror han förstår att han kan få sparken. Därför behöver han hjälp att fixa rutiner för att kunna komma upp på morgonen.