Så besviken på sonen

Jag är diagnostiserad med adhd och har en man som inte fått diagnos men sannolikt har adhd. Vi båda var precis sådär när vi var i tonåren. Hur märkligt det än kan låta så blev faktiskt mycket bättre när vi fick flytta hemifrån.

För min del handlade det om att jag dels slapp pendla fram och tillbaka från skolan och jobbet, vilket jag var tvungen när jag bodde hemma. Det krävde mycket energi och jag blev väldigt lat så fort jag kom hem. När jag hade en egen lägenhet så hade jag närmre till både skolan och senare hittade jag ett jobb nära mitt nya hem. Enormt mycket energi sparades på det.

Men jag vet att det var mer än så. När jag bodde hemma delade jag ju huset med både föräldrar och syskon, och det kunde vara påfrestande ibland. jag minns så väl när jag hade lagt fram ett viktigt skolarbete som var försvunnet när jag skulle till skolan nästa morgon, sen visade det sig att en viss person i min familj trodde det var skräp och slängt det. Mina lärare köpte inte den förklaringen och underkände mig, så det var ett hårt arbete till ingen nytta.
Mina syskon kunde gå in på mitt rum och ta saker lite som de själva ville och till slut hade jag ingen aning om det var jag som slarvat bort mina saker eller om det var syskonen som hade tagit dem. Så många bråk över såna incidenter. De bråken tog helt och hållet slut bara jag fick min egen lägenhet.

Dessutom var det så mycket trevligare att hålla ordning på sitt hem när det var jag själv som betalade räkningarna, det var jag som fått inreda och välja möbler, det var jag som hade ansvaret. Ingen som tjatade på vad jag måste göra, jag själv bestämde att hemma hos mig ska det vara ordning och reda. Nu är jag 30+ och sätter fortfarande en ära i att ha ett välstädat och organiserat hem.

Jag var duktig i skolan och egentligen ordningssam, men när så mycket energi gick åt till konflikter med familjen och att aldrig känna att jag hade tid för mig själv, och dessutom känslan av att mina föräldrar inte kunde släppa taget om mig och lita på att jag kunde klara mig, orkade jag inte så mycket som jag kunnat.