Kvinnors självsäkerhet

Kvinnors självsäkerhet

Har alltid tyckt att äldre kvinnor är otroligt attraktiva men inte för nån mammagrej eller liknande utan för den självsäkerhet som dom kan utstråla.

Tycker det är så vansinnigt sexigt med en kvinna som kommit till freds med sig själv, som bejakar sin sexualitet genom att veta vem hon är, vad hon vill och tar för sig av det hon vill ha.

Som om dom har slutat bry sig om vandra andra tycker och älskar sig själva.

När hon ser sig i spegeln iklädd nåt riktigt vacker och verkligen gillar det hon ser precis som det är och inser att ens sexualitet kommer inifrån.

Det här osäkra som yngre kvinnor ofta har som håller dom tillbaka och där dom lägger all sin energi på sitt utseende istället för att bejaka och utforska vem dom är tycker jag är rätt avtändnade.

Är jag helt ute och cyklar eller är den en punkt i livet man som kvinna kliver över en tröskel och hittar sig själv?

Det där är ju en paradox. Man själv kan alltså vara någonstans där man själv inte är? Man själv kan alltså vara något man inte är? Hur får du ihop det?

Det är inte alla kvinnor över 30-40 som är så där självsäkra likt hur du beskriver det. Jag är det inte utan tvekar mycket och känner mig osäker eftersom jag är människa och ingen robot.

Ja då blev det väldigt mycket tydligare. Fast att inte bry sig om vad andra anser är ju att släppa helt på det sociala, på instinkter och respekt.

Det håller jag med om, däremot bryr man sig inte om att behandla andra varken bra eller dåligt, det är en likgiltigt om man inte bryr sig om vad andra tycker. På möten och dylikt hade frågan om vad andra mötesdeltagare tycker och tänker uteblivit, eller bara ställts som tomma frågor där man inte bryr sig om svaret exempelvis. Det blir således väldigt egoistiskt att inte bry sig om vad andra anser. Jämförelser är ett annat ämne. Skulle jämförelser upphöra samtidigt som man inte bryr sig om vad andra tycker, skulle det bli svårt att uppnå effektivitet på arbetsplatser, eller att låta bäst lämpade personer för olika uppgifter optimera framgångar med mera.

Man kan heller inte vara trygg i någon annan, trygghet upplevs i en själv.

Man själv kan inte behandla andra bra i egenskap av något annat än sig själv.

Att bry sig om vad andra tycker är något som är grundläggande för att upprätthålla gruppdynamik. Det är samma ämne och finns som etablerat ämne under namnet spelteori och evolutionär spelteori. Det finns ett begrepp som heter nashjämvikt, om alla individer i en grupp agerar själviskt, alltså utan att bry sig om vad andra tycker och tänker kommer till slut ingen att bli nöjd med resultatet. Ett sådant exempel är det så kallade fångarnas dilemma. A och B anhålls för ett brott. Om både B och A håller tyst får båda sex månaders fängelse. Om B håller tyst och A vittnar så friges A och B får tio års fängelse. Om B och A vittnar får båda två års fängelse. Antingen kan de samarbeta eller strunta i varandra. Nashjämvikten innebär då att om bägge förråder varandra förlorar bägge på det.

Altruism, att bry sig om andra, och därmed

Nä, samma ämne. Visst kan man separera åsikt och handling, man kan ha åsikter utan att handla efter dem, som inte leder någon vart, däremot blir det svårare att agera utan att ha åsikter. Som exempel då, om ett land tar emot stora grupper migranter, kan de leva på ett vis som inte faller de inhemska i smaken och helt enkelt strunta i vad de inhemska tycker. Eller så kan de anpassa sig efter deras åsikter och leva sina liv på så vis att de någorlunda kan jämkas. Enligt ditt resonemang ska migranterna strunta i de inhemskas åsikter, enligt mig ska de bry sig om vad de inhemska tycker. Vad tror du fungerar bäst?