Vem bestämmer schema för barnen?

Jo, men jag vill inte övertala honom (och därigenom riskera bråk) om det om det finns någon bra anledning eller regler att man måste ha varannan vecka. 

Och nej jag har förstår att jag inte helt själv kan bestämma, men ser inte heller varför han helt själv ska bestämma. Jag frågar er eftersom jag vet att många har varannan vecka och undrar vad det finns för fördelar med det, eller om ni förlorat i familjerätten? Gissar att dom allra flesta egentligen vill träffa sina barn varje dag, men man offrar detta för barnens skull. Men jag ser inte heller att det skulle vara bra för barnen. 

Jo absolut. Som du säger, det skulle bli många dagar utan barnen, men bättre än en hel vecka. 

Jag tycker det är bra och nyttigt för barnen att hänga med till affär, återvinnig och annat. Det blir ofta kvalitetstid med dom. 

Om du är iväg med yngsta barnet är på fotbollscup, lämnar du hellre stora barnet ensam hemma hela dagen än att få vara med sin mamma? (som både barn och mamma vill)

Tvärt om om stora spelar, då måste lilla hoppa över kalas och annat för att följa med och titta som hen tycker är dööötrist, och föräldern kan inte koncenterar sig på matchen för måste kolla den lille. 

Om ett barn blir sjuk, måste då anda stanna hemma och bli smittat och avstå från planerade aktiviteter för att föräldern som är hemma med sjukt barn inte kan följa med?

Vi har hittills ofta delat upp barnen nån dag i veckan av olika anledningar. Flexibelt och bra. Det gör man ju i en kränfamilj så vet inte varför det skulle vara hemskt. 

Självklart följer syskonet med in dessa undagnatsfall (om pappan är död t.ex.) och EN gång utan mamma är väl bara bra. Men om mamman är hemma och längtar efter barnet, och barnet vill vara hemma, varför tvinga med barnet VARJE gång?

Varför ska barnet samåka med en kompis när jag VILL följa med barnet dit och barnet uppskattar att jag är med?

Vad då pappan ställa upp? På vad? Han behöver inte ställa upp på nåt. Det är ju JAG som inte vill vara utan barnen halva tiden. Det är ju jag som kommer med lösningarna och han som målar in sig i ett hörn. 

Han behöver kanske en hel veckas återhämtning för att det är intensivt med 2 barn.

Kanske återhämtning kan ske på bättre sätt mer likt en kärnfamilj utan att man förlorar sina barn en hel vecka helt och hållet.

Och hur kommer det sig att man ska ta hänsyn till hans mående men inte mitt? Jag kanske kan bli en bättre mamma när jag inte förlorar halva tiden med barnen och känner mig stressad att jag måste njuta av barnen varje minut när dom är hos mig. 

Jo, men det tycker jag. Stora är själv hemma varje eftermiddag efter skolan och gör mellanmål. Hen vill hellre laga mat med mig än att värma en färdigrätt ensam. 

Pappan vill slippa barmen halva tiden som jag förstått det. 

Han får träffa sin nya tjej när han vill, och om han vill tar jag gärna barnen några dagar extra om dom vill mysa lite extra med tjejen. 

Fy vad ledsen jag skulle bli om han skulle skaffa barnvakt i stället för att fråga mig :(

Men det har hittills aldrig hänt. 

Ja, det jag skriver till er här vågar jag INTE säga till pappan. Det är inte värt att riskera att han blir irriterad på mig. 

Min plan nu är att acceptera hans förslag om varannan vecka och så erbjuda mig att ta barnen till aktiviteter på hans vecka och hoppas att han tackar ja till det.