Vem bestämmer schema för barnen?
Nej du kan inte kräva någonting. Sedan brukar man byta båda barnen samtidigt!
Inlägg från: Anonym (E)
|
-
-
Tekniskt sett ja. Han kan vägra ta barnen på annat sätt, om man säger så. Vad gör du då? Jo, då står du där med båda barnen tills han ger med sig. Självklart kan du också vägra ha ett barn i taget men då blir barnen kvar hos ena av er ändå. Så frågan är vem som säger nej. Man kan inte tvinga den andra, men den andra kan absolut vägra.Anonym (mamma) skrev 2024-07-10 09:57:54 följande:Kan pappan kräva att man ska byta samtidigt?
-
Ja jag tycker han har helt rätt. Man måste få återhämtning också och någon enstaka dag kanske inte räcker. Man vill kunna planera ett eget liv osv. Och ja, vanligen byter man samma dag för båda barnen. Det blir oftast mer struktur för barnen också, och er vuxna på det sättet.Anonym (mamma) skrev 2024-07-10 10:11:19 följande:Jag upplever att pappan inte lyssnar på barnen utan på sina egna behov av att vara "barnledig". Hans argument är att man brukar byta samma dag.
-
Om du försöker tvinga honom kan han lika gärna vägra ha det så och då blir det kanske inget umgänge. Frågan är vem som skulle dömas ha "rätt" (det finns inget 100 % rätt, det ska ju passa båda) och då blir första frågan varför man ska krångla och ha olika dagar. Det är mer logiskt att ha samma dag för båda barnen. Jag skulle tro att du antagligen skulle få ge med dig i slutänden.Anonym (mamma) skrev 2024-07-10 13:44:46 följande:Oj, det där var lite rörigt. Så om jag skulle tvinga honom att ha olika bytesdagar skulle jag förlora barnen eller vinna dom? Såklart vill jag för deras skull att dom ska träffa sin pappa ibland, så jag skulle inte göra det även om jag skulle ha chans att få barnen på heltid.
Såg att du skrev något om varför han ska få bestämma. Kort sagt kan man säga att det är som med många andra saker att ett nej väger tyngre än ett ja. -
Hur hade du gjort om ni hade varit en hel familj fortfarande och pappan t ex är bortrest eller så sjuk att han inte kan ha ena barnet? Eller om han vore död?Anonym (mamma) skrev 2024-07-10 14:04:53 följande:
Om du är iväg med yngsta barnet är på fotbollscup, lämnar du hellre stora barnet ensam hemma hela dagen än att få vara med sin mamma? (som både barn och mamma vill)
Tvärt om om stora spelar, då måste lilla hoppa över kalas och annat för att följa med och titta som hen tycker är dööötrist, och föräldern kan inte koncenterar sig på matchen för måste kolla den lille.
Om ett barn blir sjuk, måste då anda stanna hemma och bli smittat och avstå från planerade aktiviteter för att föräldern som är hemma med sjukt barn inte kan följa med?
Vi har hittills ofta delat upp barnen nån dag i veckan av olika anledningar. Flexibelt och bra. Det gör man ju i en kränfamilj så vet inte varför det skulle vara hemskt.
Fotbollscup, yngre spelar: det äldre följer så klart med!
Fotbollscup, äldre spelar: det yngre kanske kan vara på kalaset ändå, beroende på tid, annars kan det äldre barnet säkert vara utan mamma EN gång eller att mamma är med den tid som går för att lämna/hämta den yngre.
Ena barnet är sjukt: det andra kanske kan samåka med en kompis!
Du är liksom inte den enda föräldern i världen som levt som ensamstående med två barn och det löser sig oftast ändå. Och som påpekat, pappan kanske kan ställa upp EN gång och ta extra eller hjälpa till. Man måste inte måla in sig mentalt i ett hörn när det för det mesta kan finnas lösningar! De saker du tar upp händer sällan, men du vill bygga upp ett jättemärkligt schema ifall att. Men tänk om det är fel barn på fel dag! Då faller precis alla aktiviteter ju. Nej, tänk lite lösningsfokuserat och förenkla tillvaron istället. -
Med följden att han kanske vägrar ta barnen öht, eller vill ta dem färre dagar, eller nåt annat. Har du tänkt på det?Anonym (mamma) skrev 2024-07-10 19:29:19 följande:Mitt nej (till att byta samma dag) borde väga lika tungt som hans.
-
Samåkningen handlar om när man har förhinder t ex för att syskonet ska på kalas eller ligger hemma sjuk. Samma att pappan ställer upp om det skulle vara två aktiviteter samtidigt. Läs innantill så förstår du väl vad jag menar.Anonym (mamma) skrev 2024-07-10 19:36:01 följande:
Självklart följer syskonet med in dessa undagnatsfall (om pappan är död t.ex.) och EN gång utan mamma är väl bara bra. Men om mamman är hemma och längtar efter barnet, och barnet vill vara hemma, varför tvinga med barnet VARJE gång?
Varför ska barnet samåka med en kompis när jag VILL följa med barnet dit och barnet uppskattar att jag är med?
Vad då pappan ställa upp? På vad? Han behöver inte ställa upp på nåt. Det är ju JAG som inte vill vara utan barnen halva tiden. Det är ju jag som kommer med lösningarna och han som målar in sig i ett hörn.
-
Kanske återhämtning för honom är bäst på det sätt som han väljer! Känns rätt självklart att det är bättre återhämtning med noll barn än ett... Om du tänker ett par varv extra så måste väl även du förstå det, och att du inte kan jämföra med kärnfamilj eftersom det är samma sak där, att man inte får riktig återhämtning på samma sätt som om man skulle ha totalt lugn och ro en hel vecka i sträck.Anonym (mamma) skrev 2024-07-10 19:51:54 följande:
Han behöver kanske en hel veckas återhämtning för att det är intensivt med 2 barn.
Kanske återhämtning kan ske på bättre sätt mer likt en kärnfamilj utan att man förlorar sina barn en hel vecka helt och hållet.
Och hur kommer det sig att man ska ta hänsyn till hans mående men inte mitt? Jag kanske kan bli en bättre mamma när jag inte förlorar halva tiden med barnen och känner mig stressad att jag måste njuta av barnen varje minut när dom är hos mig.
Ditt mående påverkas ju inte alls på samma sätt! Du sitter med längtan efter dina barn, det innebär att du kan vara en bra mamma ändå när du träffar dina barn. Om du inte klarar det så är det ju något fel som du behöver terapi för. Däremot helt naturligt att om man får för lite återhämtning så kommer det självklart påverka måendet både de dagar man har barnen och när man inte har dem! Förstår du verkligen inte denna skillnad....?
Blir du verkligen stressad eller är det något som du bara sitter och hittar på nu? För om du är stressad att du "måste" ta vara på tiden med barnen så ja, då behöver du terapi. Din ångest ska inte gå ut över de andra. -
Behöver ingen återhämtning?? Klart man behöver det. Du valde fel ord, det ska stå "Där FÅR man ju ingen återhämtning alls", för även om man har korta stunder så blir det aldrig som att vara helt barnfri en hel vecka, om man inte lämnar familjen och åker iväg ett tag. Hur kan du inte förstå det...? Att DU inte behöver återhämtning är totalt irrelevant för alla andra föräldrar, i det här fallet ditt ex främst, men de flesta behöver faktiskt det om de har barnen själva. Och din återhämtning är väl just det du skriver om, allt annat du gör. För andra kan återhämtning innebära att ligga däckad på soffan en vecka. Så sluta döma andra efter DIN standard.Anonym (mamma) skrev 2024-07-10 22:01:59 följande:Varför kan jag inte jämföra med en kärnfamilj? Där behöver man ju ingen återhämtning alls. Och jag känner samma nu. En dag - två dagar i veckan då jag tränar och passar på att jobba över och fixa ärenden, men inte för återhämtning.
Att jag mår dåligt och får ångest över att förlora halva mina barns barndom, eh ja! 100% sant. Nu har jag som tur är haft det ganska lyxigt de senaste tre åren och ändå fått vara mesta tiden med barnen, så hittils har det inte direkt varit några problem. Och det är jag tacksam för såklart, när dom varit så små. Äldsta är 13 nu så det är kul och hag blir stolt och glad att se att barnet vuxit upp blivit mer självständig. Och njuter extra av lilla som gärna vill vara nära hela tiden.
100 % sant? Tycker synd om dig om du mår så sjukt dåligt av att vara ifrån dina barn, så kan det så klart vara, men då måste du ju se till att jobba på det. Du kan inte använda barnen som levande gosedjur att trösta dig med. Som förälder måste man vänja sig vid allt mindre tid med sina barn, och en dag flyttar de till och med hemifrån. Då ska man inte behöva bli helt knäckt som förälder utan redan vara lite avvand med att inte ha dem omkring sig hela tiden. På så sätt kanske bättre för de som inte har barnen på heltid för då blir skillnaden inte lika stark. -
Det kan bli så om man går isär, tyvärr, så vad du än är uppfostrad till så ser inte världen ut som du kanske önskar. Barnen har rätt till sin pappa lika mycket som tid med dig, då blir det lite hälften-hälften, ungefär. Vad som är "naturligt" är mest en social konstruktion eller vad man är van att se. Och här pratar vi inte heller om att lämna bort barnen "mer", bara upp till hälften av tiden så som man kan förvänta sig i er situation.Anonym (mamma) skrev 2024-07-11 00:33:24 följande:Att barnen flyttar hemifrån är jag beredd på och mycket av allt jag gör är ju att förbereda dom för vuxenlivet och att stå på egna ben. Visst fasar jag för den dagen, men samtidigt är det målet. Det är en naturlig del av föräldraskapet tycker jag. Att missa halva barndomen med sina barn ser jag inte alls som naturligt och inget jag är beredd på. Jag vet att man lämnar bort barnen mer i vissa kulturer, men det är inte så jag är uppfostrad.
-
Bra! Det är nog det klokaste du kan göra och dessutom det som är bäst för flest personer. Du får lära dig hantera dina ensamhetskänslor så länge.Anonym (mamma) skrev 2024-07-11 13:37:16 följande:
Ja, det jag skriver till er här vågar jag INTE säga till pappan. Det är inte värt att riskera att han blir irriterad på mig.
Min plan nu är att acceptera hans förslag om varannan vecka och så erbjuda mig att ta barnen till aktiviteter på hans vecka och hoppas att han tackar ja till det.