Anonym (barnet) skrev 2024-07-09 22:08:57 följande:
Men ofta blir det så att den första familjen och de barnen glöms bort, ibland helt.
Det skapar stora psykologiska skador och svårläkta ärr, jag har flera vänner som är i samma situation och aldrig har haft en bra relation till sin pappa.
Styvmor var helt okej tills hon fick egna barn. Sen fick jag inte lov att finnas.
Vi gav ett skolfoto varje jul till pappa och aldrig har ett enda av dem satts upp i hans hem. Jag hade inga saker där, inte en leksak eller något. Alltid bara en liten gäst som skulle packas ihop och försvinna.
Även materiellt blir de lämnade barnen ofta försummade och det svider att min halvsyster fick sin första PC när hon var 7 år gammal, medan jag som var student och faktiskt hade haft nytta av en då fick köpa den för egna hoptjänade pengar.
Min far har aldrig gett mig så mycket som en vevgrammofon eller ett klädesplagg utöver underhållet (som han också bråkade om) fast han har det mycket gott ställt.
Så han kan knappast klaga över att jag till sist försvann, permanent.
Så som du blev behandlad får man inte göra.okänsligt, förödande för ett barn och helt onödigt.
Jag hoppas män av idag är mycket mer medvetna, öppna och bättre pappor.
Jag tycker att man som fru nr 2 behöver vara mer välkomnande och öppen inför övriga familjen. Mannen har ju en familj till som man behöver ha kontakt med.
Tänk vad fint ni kunde haft det ihop om din pappa och nya fru omfamnet dig i hans storfamilj.
Tänk om vi vuxna kunde tillåta oss att visa mer.kärlek omsorg, och värme tii varandra- även som.vänner och som.storfamilj.
