Vår 8åring vägrar sova i sin säng

Många skuldbelägger dig TS. Man kan se det utifrån flera perspektiv och jag tänker att dålig nattsömn ger effekter på dagen som kan leda till dåligt mående vilket i sig kan påverka barnen med irritation, sämre tålamod etc. Detta tror jag påverkar anknytningen och tryggheten mer i slutändan. 

Det är viktigt att barnen får lära sig att finna en trygghet inom sig, med hjälp av föräldrarna såklart och jag tycker att ni verkar ha funnit en lösning som kan fungera. Både jag och en väninna har kört stenhårt på att sova i egen säng från mycket liten och har nu tonåringar som utan problem, sover varsomhelst, ensamma. 

Man får lov att vilja sova ensam eller med sin andra hälft utan störningar. Vi är en stor del av en generation som på nåder fick komma in till VH på natten om jag utgår ifrån mina barndomsvänner. Vi är trygga och stabila idag. Men de på den curlade generationen som inte är självständiga eller trygga alls! Det är för att man inte fått lära sig att hantera de jobbiga känslorna utan ska skyddas in absurdum, oavsett vad det kostar äktenskapet. För övrigt så är skilsmässa vanligare idag, undrar varför.

Ts. kör på vad du tror är rätt för er. Man kan ge trygghet på så många andra sätt. 

Till ditt dilemma i TS. 

Att vara konsekvent och hålla samma rutiner är det som fungerar. Vik inte undan utan ta striden i cirka en vecka så kommer det att lugna sig. Jag tror inte på straff dagen efter om barnet inte fullföljer utan problem för det om något skapar otrygghet. Ge barnet verktyg för att komma ner i varv i sin säng. Bädda upp med sköna lakan, läs en bok med dov belysning eller så fungerar kanske "white noise" som lugnande effekt (finns på musiktjänster). Viktigt är att göra likadant varje kväll, samma tid. Det är ingen idé att försöka resonera med ett barn som inte är mogen att försöka förklara känslan. Fokusera istället på hur barnet kan lära sig trygghet och ro i sin säng.