Fördela nätter och morgnar.

Det låter snedfördelat och som om du tar långt mer än din del.

Samtidigt så är inte rättvisa i föräldraskapet alltid det bästa.

Alla hanterar inte att få sömnen störd lika bra. Om en förälder går sönder av att inte få sova (som min man) kan den andra föräldern axla en större börda. Hur mår din sambo? Kan hon ha drabbats av en förlossningsdepression? Hur är hennes anknytning till dottern? När du beskriver hennes beteende mot dig låter det inte sunt - är detta något du känner igen från innan barnet kom?

Nästa fråga är hur du hanterar att ta alla uppvak? Hur mår du? Självklart förtjänar du sovmorgnar, men hur mycket behöver du dem? Svaret kan vara att du verkligen behöver dem och att sömnbristen är för svår just nu och då måste du verkligen prioritera din sömn, även om det innebär att du ber barnets mor- och farföräldrar om hjälp eller betalar en barnvakt på helgmorgnarna så att du får sova ut. Om svaret är att du har det under kontroll, men att det skulle vara skönt med en sovmorgon och att snedfördelningen skaver, så blir förstås läget ett annat.

Ett problem med sömnbrist, för mig själv i alla fall, är att den gör det svårt att tänka klart och lösa ens ganska lätta problem.

Jag hoppas att ni alla får sova ut snart!