Avskyr barn, men vill gärna ha egna.

Ni som ogillar all barn utom era egna , hur är ni mot barnens kompisar till exempel? Det kan inte vara roligt för kompisar att bli hembjudna till er? Hur gör ni med barnkalas och sånt? Tycker det känns lite obehagligt med föräldrar som ogillar alla barn utom sina egna.. för är man förälder så måste man ju liksom umgås med andra barn än sina egna också. 

Jag gillar såklart inte alla barn heller , det finns barn som är otrevliga och ouppfostrade och till och med elaka (beroende på ålder såklart). Men jag gillar de flesta. Hade t.ex kalas i våras för både min 8-åring och 2-åring (som fyller nära varandra). 16 barn var det.. det skreks och smälldes ballonger och allt möjligt. Har svårt att tänka mig hur jag skulle klarat av det om jag ogillade barn. 

Helst ska man väl mer än stå ut med det? Tror det kanske märks även om man försöker dölja det om man verkligen ogillar barnens kompisar. Har alltid tyckt det är lite obehagligt med föräldrar som säger att de ogillar alla barn utom sina egna. Jag gillar så klart inte precis alla barn men de flesta .. inte på samma sätt som mina egna såklart men det är verkligen inte så att jag ogillar alla andra barn .

Du avskyr barn skriver du.    Avsky är ett mycket starkt ord, och jag förstår inte riktigt varför du i så fall vill skaffa barn?
Att ha barn innebär inte att bara att ha en egen "Minime", utan det kommer också mycket kontakter med andra barn (som du avskyr):  Förskola, skola, barnaktiviteter, barnkalas, barnens kompisar, simskola, fritidsaktiviteter osv.
Kommer ju inte hålla i längden när du avskyr barn och tycker att de är motbjudande,  det kommer märkas, och du kommer bli illa omtyckt, vilket kommer drabba ditt barn på ett negativt sätt.
Avstå från att skaffa barn och skaffa ett sällskapsdjur istället,  tex en hund. 

Att inte vara jätteförtjust i andras barn är helt ok. Att vid umgänge med sin egen guddotter bli mer avskräckt låter däremot galet.

Som många här säger, andras barn och egna ungar.
Min syster var exakt som dig på beskrivningen och hon fick två barn ( mannen som ville mest men hon var med på tåget OCH såg fram emot det) och hon blev den mest omtänksamma och tog på sig föräldrarrollen med bravur!
Sedan var inte hon den som satt i sandlådan med de andra föräldrarna ( den biten tog mannen!) eller umgicks i mamma grupper, men där kompletterade mannen som är den mer sociala.
Jag som alltid har varit extremt barnkär och arbetar med barn fick barn långt långt senare än min syster och det blev bara ett barn trots att jag ville ha ett helt barnhem!

Ja så kan det bli! 

Jag tror inte att ens generella åsikt om barn har jättemycket att göra med om hur man själv blir som förälder. Jag är mycket förtjust i barn överlag och umgås gärna med dem, men vill ändå inte ha egna barn. Men jag kan också tycka att dina känslor inför barn verkar vara såpass negativa att det nog vore klokt att reda ut lite tillsammans med en skicklig terapeut vad det står för, innan du tar ett slutgiltigt beslut i frågan.

Ska väl inte säga att jag avskyr barn men eftersom vår familj är lugn, graciös och väluppfostrad så var det en prövning med barnkalas.

Ungar som ställer glaset på yttersta kanten av bordet och raskt drar in en armbåge bakom och välter ut det, ungar som springer runt med kakor och dräller mat i varje hörn, ungar som skriker hela tiden, ungar som slåss (!) eller ska fram och riva i födelsedagsbarnets presenter....puuuh.

Men det är inte så många år det handlar om att ha kalas, och det är väl inte jobbigare än vissa dagar på jobbet, om man ser det så. Så fort barnen blev 12-13 år så var vårt barns vänner hur trevliga som helst.

Har inga problem med kompisarna, kort sagt, men de som inte kan bete sig normalt bjuder man inte hem eller på kalas. Känns rätt självklart.

För mig har det förändrats efter att jag själv fick barn. 

Innan jag fick barn såg jag barn som en grupp av människor som jag generellt hade svårt för. 

Efter jag fick barn så började jag se barn som individer där även om jag fortfarande ogillade barn som grupp inte ogillade individerna jag kom i kontakt med. 

Och sedan så bryr jag mig generellt om människor oavsett storlek så har även varit ledare inom ungdomsidrott och där var jag väldigt omtyckt av ungdomarna. 

Barnkalas mm har aldrig varit några problem och jag har fått kommentarer från personal både på fritids och förskola om att de tycker jag är så omtänksam och ser till att ingen känner sig utanför (var en sådan där förälder som kunde ta med mig halva fritids hem när jag egentligen bara skulle hämta mitt eget barn plus ett till för att det var en tredje med i leken som också ville följa med, och tydligen också en fjärde som bara råkade vara på toaletten och då blev ju nummer 5 som var bästis med nummer 3 och 4 ensam kvar och fick också hänga på). 

Som sagt, man kan ogilla barn som grupp men efter att man fått egna lära sig att uppskatta (alternativt tolerera) individerna som barn är. Och om man har empati och förmåga att förstå vilka situationer som gör kompisar ledsna kan man dessutom mot alla odds bli en förälder som är uppskattad inte bara av ens egna barn utan även av deras vänner. 

Jo där kan jag hålla med. Man måste ju faktiskt ha med andra barn än sina egna att göra när man har barn. Känns som att det har blivit lite populärt nu att prata om hur mycket man ogillar alla barn utom sina egna men jag tänker bara: Stackars barnens kompisar. Och stackars de egna barnen också som kanske inte kan ha ett normalt socialt liv. För jag tror faktiskt att det märks om man tycker illa om alla andra barn. Jag kan ju säga att jag skulle inte vilja släppa hem mina barn till en sån mamma. Blir lite rädd när jag läser om alla i tråden här.. 

Oavsett vad folk här skriver tycker jag nog inte kan borde ha barn om man avskyr barn. Ok om man typ tycker det är jobbigt med en jättegrupp med barn .. eller känner att man inte skulle klara att jobba på förskola, jag har sommarjobbat på förskola när jag var yngre men känner nog att jag inte skulle orka det när jag själv har småbarn också..Och man behöver inte gilla alla barn, det finns barn som verkligen beter sig illa.  Men som sagt , det känns inte helt schysst att skaffa barn om man hatar alla utom sina egna.