Min 21 åring säger jag är en hemsk mamma

Hur man en gör som förälder kommer vissa barn att tycka man gör fel. För det ingår i paketet. Och behöver hanteras.

Det är dock inte samma sak som att man behöver göra som barnet/barnen tycker, för barn har inget omdöme.

Personligen skulle jag inte haft något tålamod med att ett vuxet barn skulle hotat med att slå en annan person. För ärligt talat, man vill väl sina barn väl och inser väl att en eventuell misshandeln inte är något som samhället skulle acceptera, och då hade jag prioriterat att faktiskt upplysa barnet om detta.

Rent krasst, även om du varit en usel förälder, så är tiden som ung vuxen en tid då man behöver göra vad man kan för att få vidare. Och jag tror inte det hjälper varesig dig eller barnet att du tillåter dig själv bli dåligt behandlad. Snarare är det nog viktigt att du sätter ner foten och berättar för barnet att han beter sig oacceptabelt och att han kommer behöva flytta om det inte kommer en bättring. Han kanske just nu behöver lite tuff kärlek.

Han får def inte lov att hota med våld, TS. Han är en vuxen man i lagens ögon. Det är inte acceptabelt. 

När jag var 21 hade jag börjat bygga vårat hus, och hade en unge på väg 😂 Dvs, han låter söndercurlad

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/XbXl7x/trasig-bostadsmarknad-tvingar-allt-fler-unga-vuxna-att-bo-kvar-hemma

Det är inte alls så ovanligt att många bor hemma. Det var annorlunda förr.

Barnen har nog haft det tufft i er skilsmässa. Det låter så. Kanske blev det mycket skuldkänslor för dig? Inte för att jag är en mamma men jag har märkt att tonåringar överlag kan vara ganska arga, kritiska, och skuldbeläggande mot föräldrar. Det låter som min killes barn det här. Du måste nog sluta ha dåligt samvete för skilsmässan tror jag. 
Förslag: Be sonen förtydliga vad han är missnöjd med och vad han skulle vilja ha mer av. Kanske kan han hjälpa till för att uppnå det han vill ha? Jag tycker unga behöver lära sig att de inte bara kan ställa krav, utan måste delta i lösningen också. De behöver lära sig att ta ansvar för sitt missnöje och sina behov. Tror jag. Är en del av att bli vuxen. 
Kanske han egentligen är ute efter att bara känna sig mer sedd av dig och fånga ditt intresse? 
Var noga med att vårda relationen med barnen och se dem, även om du har en ny relation. Sonen är kanske rädd att du ska glömma bort honom...
När det kommer till relationen så är det ju inget dina barn kan bestämma över. En förälder har egna behov och lever inte bara för sina barn. Du behöver nog stå för dina behov och inte känna skuld över att du har egna behov. Bara mina tankar...

Han känner väl sig sviken och bortvald, igen! 

Det låter som att de upplever? 
1) mamma lämnar och dålig kontakt
2) pappa lämnar de helt ensamma för en kvinnas skull
3) pappa flyttar iväg för en annan kvinnas skull
4) mamma träffar ny ( rädsla för att bli glömda igen) 

Mina tankar är att de barnen haft det väldigt jobbigt och kanske behöver prata med någon samtalskontakt eller annat? Det kan finnas mycket underliggande ilska som byggts upp under åren, och rädsla för att bli övergivna.

Jag svarar endast utifrån vad jag uppfattat i din berättelse, men kan förstås ha missuppfattat något.

Men mamman har ju försökt att ha kontakt hela tiden, även efter skilsmässan. Det klart att barnen kan ha känt övergivenhet i samband med den, men samtidigt sökte ju mamman kontakt, hon släppte aldrig taget. De var ju inte jättesmå då heller. 

Däremot verkar pappan ha släppt en del när han träffade sin nuvarande partner. Han var ju tvungen att åka utomlands för att kunna träffa henne/bo med henne.

Sonen kan nog känna sig övergiven nu, men att säga till sin mamma att man själv är ett försummat barn vid 21 års ålder, det är ändå att ta i! Många tonåringar hjälper till hemma, han verkar inte göra det trots att han nu är en ung vuxen.

Har han rent allmänt problem med att klara praktiska saker, eller är det bara i hemmet som han inte ens klarar att låsa ytterdörren när han går hemifrån?  Bra att fundera på om han har allmänna svårigheter eller om det bara är att han är van att bli uppassad. 

Han kan vara lite sotis och ger därför sin  mamma dåligt samvete. 

Att ha rutiner för vad man ska göra i hushållet är bra. Då är det lättare när man vet vad var och en ska göra. Så det var ett bra förslag i ett tidigare inlägg  med att skapa rutiner och uppdelade sysslor! Försök att få till en överläggning med sönerna om hur ni kan dela på hemsysslorna.

Jag tänker allvarligt att det kan hjälpa dina söner att slippa egna framtida skilsmässor. Det är ju vanligt att par skiljer sig när barnen är små, ibland beror det på att papporna inte tar sitt ansvar, frun känner det som att även mannen är ett av barnen som behöver servas. Det är en välgärning att lära söner hjälpa till i hemmet och se det som naturligt. De har allt att vinna på det. 

Det är också bra att lära sig laga mat, som en förberedelse inför att flytta hemifrån. Annars blir det lätt mest snabbmat. 

Stå på dig och säg att du inte fixar mat alla dagar, du erbjuder dig istället att lära sönerna att laga vissa maträtter.
Att han får tvätta sina egna kläder, så lär han sig det också. 

Det går inte att kompensera för saker som hänt genom att låta barnen bete sig hur som helst. Det gagnar dom inte på sikt. 

Ps. Samtidigt får man kanske släppa på krav på ordning i sonens rum, det är ju hans "område". I alla fall så länge det inte blir en "sanitär olägenhet.