Onanerar hellre till porr än har sex med frun

Tycker kanske inte att man ska dra för stora växlar på att sexlivet haltar efter flera år. Förhoppningsvis har det växt fram något annat som kan vara lika värdefullt.
Om partnern däremot använder sex som manipulation är det däremot något som är viktigt att hantera eftersom det påverkar så mycket mer på sikt.

"ärlighet är a och o"
I verkligheten är detta bara en floskel, som jag tror att också du egentligen känner
till.
För människan är ärlighet INTE a och o. Alla människor ljuger. Du ljuger, din partner ljuger för dig och jag ljuger.
Att ljuga och att svika sina löften är ett allmänmänskligt beteende.
Den som säger att ärlighet alltid skulle vara a och o, den väljer att ljuga medvetet.

Jag känner min fru på djupet och jag känner henne mycket väl. Under vår tid tillsammans har vi flera gånger diskuterat sådana saker som öppna förhållanden och liknande. Och jag vet att hon inte skulle föredra ett öppet förhållande. 
Detsamma gäller för mig själv. Om hon var otrogen så skulle jag inte vilja veta. Och jag skulle inte föredra det som i allmänhet menas med att ha ett öppet förhållande.

Det finns faror i att träffa andra. Jag anser mig vara kapabel att hantera dessa faror på ett genomtänkt och klokt sätt. Bl a på ett sådant sätt att det inte drabbar andra.
Självfallet kan känslor uppstå. Det har redan uppstått. Min älskarinna och jag har ganska starka känslor för varandra. Vi hanterar dessa känslor.
F ö är jag helt säker på att man kan älska fler än en.
T ex så älskar jag inte mitt första barn mindre för att jag också älskar mitt andra barn. Jag älskar inte mina föräldrar mindre bara för att jag älskar min sambo.
Det uppstår massor av känslor i olika sammanhang när man går genom livet. Jag hanterar dessa känslor. Liksom de flesta hanterar alla dessa olika känslor (även om inte alla klarar att hantera dem lika bra).

Om du läser mina inlägg med öppet sinne så ser du att jag delar din uppfattning, jag är överens med dig att otrohet generellt inte är bra och det bör undvikas, åtminstone i möjligaste mån.
Men om det händer, om otrohet förekommer, så måste det absolut inte innebära några som helst följder för någon om man ser till att sköta det på ett klokt och bra sätt.

Om det skulle bli känt så måste det ändå inte medföra någon större kris, om alla inblandade väljer att hantera det på ett så klokt och bra sätt som möjligt. 

De flesta otroheter som blir kända leder inte till skilsmässa.

Ingen av alla de otroheter som förblir okända leder till skilsmässa.

Om du bara öppnar ditt sinne så ser du att de uppfattningar och dina känslor som du låter styra dig inte har särskilt mycket saklig grund.

Ja, du är bra på att ljuga även för dej själv. Du skriver att frun inte vill ha en öppen relation och ändå har du öppnat er relation och har sex med en annan kvinna. Problemet med dej är i första hand inte att du ljuger. Det verkliga problemet är att du skiter i dem du säger dej älska.

Du förstår inte hur det kan vara i långa äktenskap. Parterna har levt ihop så länge att de inte vet något annat, inte kan tänka sig något annat liv, och de klarar sig inte utan varandra längre.

Hustrun klarar sig inte utan maken, främst ekonomiskt, för hon har slutat jobbet eller i alla fall inte satsat på karriären, och hon vet inget om ekonomi. Maken klarar sig inte utan hustrun, för han behöver hennes känslomässiga stöd och ompysslande. Många män som skiljer sig i medelåldern dör tidigt i ett hem uppfyllt av skräp, då de inte kan sköta hushållsarbete själva, lever på budpizza, och trappar upp alkoholen mer och mer.  

Parterna VET det här, och de har det ganska bra tillsammans, och därför väljer de att blunda fast de förstår - just för att de känner varandra så väl - att det pågår en affär. Den som blir bedragen vet att det bara är en temporär sak, och att det ändå är de två som gäller för livet, och inte någon storbystad receptionist på makens arbetsplats eller den eldige flamencoläraren på fruns danskurs.

Det är detta som dessa som alltid ska skvallra till frun/maken, när de har råkat få reda på en otrohet, inte fattar heller. För OM otroheten kommer ut i ljuset, så att man måste prata öppet om den och ta ställning till den, så kan det vara så att man känner att man måste konfrontera maken/makan och sedan ta ut skilsmässa. Fast det hade varit mycket enklare att bara låtsas inte se.

"Livet på låtsas" i den fina villan i Mariefred, är nog ändå att föredra framför i 1:an i Bredäng med socialen och Arbetsförmedlingen som nya partners i sitt liv, och sedan kanske ett monotont, lågavlönat heltidsarbete. Inte i feministiska romaner, där en kvinna som gör den resan alltid känner att hon "förverkligar sig själv" - men i verkligheten.

Varför ska alla parter veta om det?
Varför anser du att det var bättre om min sambo skulle veta om det när det enbart innebär nackdelar och problem för henne och för alla inblandade?

Hon mår alldeles utmärkt och är fylld av positiva känslor så länge som hon inte vet.

Hon skulle må dåligt och fyllas av negativa känslor om hon fick veta. Varför ska jag då tvinga på henne denna vetskap, en vetskap som hon absolut inte har valt själv?

Vi träffas olika mycket under olika perioder.
Någon typ av kontakt eller bara skickar en hälsning till varandra i princip varje dag.
Träffas IRL, ibland bara en kort stund, vilket väl oftast sker nästan varje vecka. Träffas under flera timmar eller en dag, det sker väl kanske en eller två gånger i månaden. Umgås på riktigt under ett helt dygn och sover tillsammans, ibland under 2-3 dygn, gör vi väl kanske varannan månad. Ibland kan det bli två gånger på en månad, men ibland kan det gå 3 månader utan att vi sover tillsammans.

Jag sköter detta på ett sätt så att min sambo inte behöver misstänka något.

Hon är van redan från att vi träffades att jag är borta en del både genom arbete och fritidsintressen.
Och detsamma gäller för henne, hon är bortrest ibland, om än inte lika ofta som jag.
Vi stödjer och uppmuntrar varandra att ha fritidsintressen och vänner också var för sig. Vi har alltid tyckt att vår egen relation och våra liv berikas av att vi uppmuntrar varandra till detta och vi låter oss inte styras av känslor av avundsjuka eller svartsjuka.

Fast nu menade jag det mycket vanliga fallet, då relationen inte är "död", utan kontrahenterna trivs ganska bra ihop på tu man hand, och med sina barn... även när dessa är vuxna och kommer hem på söndagsmiddag med SINA barn. Men där hustrun har tappat lusten för sex och tycker att det får räcka med den biten för detta livet, och maken är gubbsjuk... Man måste inte vända upp och ner på allting för det, om man har det bra annars.

När paret sitter på balkongen i en lägenhet i Spanien om tio eller femton år när maken har gått i pension, smuttar på sangria och pratar om sina framgångsrika barn och sina söta barnbarn, så är de tillfälliga slamporna ändå bortglömda för länge sedan. 

Jag har under flera år gjort allt jag förmår, men till slut får jag ge upp.
Jag har verkligen varit konstruktiv och jag har också provat ganska okonventionella saker för att förmå min sambo att förstå och bli öppen och intresserad, för att hon ska få en vilja att vi tillsammans och ömsesidigt ska göra något åt saken.
Men jag och vi har aldrig nått någon större framgång och jag har egentligen inte nått fram, åtminstone inte till något långsiktigt och bestående resultat.
Till slut blir motståndet övermäktigt och till slut måste jag erkänna och komma till insikt att jag inte förmår nå framgång och jag kommer till den punkten när det blir nödvändigt att ta ett eget konstruktivt beslut, att själv ta ansvar för min egen del.

Gällande det där om att gå bakom ryggen på någon och att begå ett svek kan jag bara upprepa det självklara som jag skrev tidigare:
Att ljuga och att svika sina löften är ett allmänmänskligt beteende.
För människan är ärlighet INTE a och o. Alla människor ljuger. Du ljuger, din partner ljuger för dig och jag ljuger.
Den som säger att ärlighet alltid skulle vara a och o, den väljer medvetet att ljuga.

vad jag lärt mig är att det är aldrig någon mening att försöka få igång en kvinna till att vilja ha sex, antingen vill hon ha sex eller så vill hon inte det.

Jag tycker du antingen ska göra slut direkt eller säga till din fru att du vill träffa andra kvinnor som VILL ha sex eftersom hon ändå är så ointresserad av det, sedan får hon antingen acceptera det eller göra slut. (Förstår verkligen inte folk som inte vill ha sex med sin partner men ändå blir sur om partnern ligger med andra)