Onanerar hellre till porr än har sex med frun

(Ett helt annat kapitel är dock att jag för några år sedan tröttnade på att alltid ensam behöva ta fullt ansvar för att vi skulle få till någon närhet och sex, så sedan dess har jag haft älskarinna. Jag håller med om att onani är ett komplement, men det kan aldrig ersätta den unika närheten ja gupplever med en kvinna. 

Du har kört över din sambo och varit otrogen. Inte schysst. Du borde berätta att du varit otrogen, så att sambon får välja om hon vill fortsätta vara sambo med dej eller inte. Men det är du väl för feg för att göra.

Är det sambons fel att han är för feg? Nej, det kan det aldrig vara. Fegisar är också otroligt avtändande, så det är mest hans fel att hon inte vill.

Ja, det är fegt. Dessutom lär man barnen att det är okej att gå bakom ryggen på folk. Snyggt jobbat. - Nej, inte alls. Jag tror inte heler barnen vill att deras mamma ska va ihop med en ynkrygg som mest tänker på sej själv och sina behov.

Du skriver mycket som säger emot dig själv.
Du skriver ju att din fru inte vill vill ha en öppen relation. Du skriver att du inte heller vill ha det, och att du inte skulle vilja veta om hon var otrogen. 
Ändå försöker du jämföra det med att älska båda föräldrarna, eller flera barn. Du har just bevisat att det INTE funkar så. Inte alls. 
Du skriver mycket om att vara otrogen på ett "klokt sätt"
Jag kan bara läsa det som att du menar att du smygit och ljugit bra, samt spelat bra. Jag skulle inte kalla det "klokt", bara falskt. Rätt var det är kanske något oväntat händer som blottar dig. Ingen, absolut ingen kommer att hurra åt ditt "kloka beteende"
Många som är otrogna påstår att de tycker sex är viktigt i en relation. Ändå visar ni att det inte är det. Ni lever kvar i en sexlös/sexfattig relation.
Jag, personligen, tycker sex är jätteviktigt. Den person jag sover med, äter middag med, planerat och åker på semester med vill ha ha sex med. 
Jag vet att det är jättejobbigt att skiljas och att många stannar mycket pga bekvämlighet och rädsla. Rädsla att visa vad man egentligen känner. Rädsla för att stå för sina val, och väljer i stället en teater. Ja, visst kan man tycka synd om den man lämnar, det är inte kul, men om du vågar se sanningen och tänka dig att din fru fick se allt du gjorde, dina lögner osv, skulle det vara än grymmare.
Dessutom kan okända otroheter visst leda till skilsmässa. Bla eftersom att tankarna går åt annat håll. Man kan så klart glida i sär pga otroheten. 

Jag har lämnat ett 20 årigt äktenskap, så jag vet en del. Dessutom har jag vänner och anhöriga som brutit upp efter många år.
Du bekräftar det jag skrivit, att det ofta är bekvämlighet och rädsla som får många att stanna. 
Ja man kan stanna med en man som inte klarar av hem och hushåll, man kan stanna för att man inte vill få sämre ekonomi, och välja vara otrogna, leva livet "på låtsas". 
Jag skulle aldrig skvallra om amdra, och mina inägg har INTE med det att göra. 
Jag bara blir så trött när jag läser signaturen "Alla?s" enorma självgodhet. Han är sååå bra sååå klok, och det är bara haaan som fått sin fru i gott stämningsläge och tidigare fått lust. Han ser inga, absolut inga fel på sig själv, och försöker få allt till att han bara tar ansvar, som ljuger och bedrar. Massa ordbajs säger jag. 

Om man lämnar en fin villa, lär man få mer pengar än till en etta, och de flesta människor har jobb, och behöver inte hjälp av socialen och arbetsförmedlingen, men om det nu är så att man inte har något jobb och stannar pga att ens partner försörjer en, har man stora problem redan innan. 
Nu gäller ju inte detta mannen som skriver. Han skriver inget om sådant , eller tror du att orsaken att han inte skiljer sig är att han skulle hamna i en 1:a med socialen och arbetsförmedlingen som nya partners? 
Om man lever i en död relation blir villan ingen tröst, mer som ett finare fängelse. 
"femininstiska romaner" är inget jag läser. Vet inte vad du avser? 
Jag själv, och mitt ex, fick flytta till betydligt enklare lägnehter efter skilsmässan, och de första åren var väldigt tuffa ekonomiskt för mig. Jag växte väldigt mycket efter skilsmässan. Lärde mig massor som mitt ex skött, och han fick ta i tu med saker som jag skött.
För mig var det väldigt deprimerande att leva i en död relation. Ingen fin villa i världen skulle ändra på det. 

Nej, att ljuga, svika och bedra, på det sätt du gör, är inte ett allmänmänskligt beteende, och det vet du innerst inne. 
Det har inget att göra med små lögner om obetydliga saker. 
Ärligt talat kan jag inte komma på en enda lögn som sagt sagt till min man. (Finns säkert något obetydligt som är så oväsentligt att jag inte minns det) Det är inte heller något jag döljer för honom. Han har vid några tillfällen dolt att han haft något kroppsligt besvär, för att jag inte ska oroa mig i onödan. Det är något helt annat än det du håller på med.