Anonym (O) skrev 2024-09-22 17:42:42 följande:
Tack för en väldigt intressant tråd! Nu är jag inte den som ställde den ursprungliga frågan, men jag tycker att det här är väldigt intressant. Jag har också slagits av att för många som diskuterar trans verkar det ha gått från kroppsliga dysfori till något helt annat, och jag är tveksam till om det är en bra trend.
Angående ditt sista stycke är jag dock inte heelt säker på att du har rätt men som alla andra har jag bara min egen upplevelse att bedöma utifrån. Jag är själv biologisk kvinna, men min kropp ser jag mer som något jag har vant mig vid än något jag fötts med, om du förstår hur jag menar? Jag är rätt säker på att om jag hade fötts som pojke hade jag vant mig vid att ha den kroppen istället. I formulär och liknande ska man nu för tiden oftare skriva in vilket kön man "identifierar" sig som och för mig blir det märkligt - jag har betydligt lättare att säga att jag ÄR kvinna än att jag identifierar mig som kvinna, för det gör jag inte.
Nej, jag tror inte heller det är en bra trend. Den markanta ökningen som har skett i antalet vårdsökande kan nog delvis förklaras av att man försöker lösa ett problem som inte har med kroppen att göra, genom att förändra kroppen. Jag undrar om en "fästande" vid en viss kroppstyp är medfött eller om det är någon man vänjs in i. T.ex. de som detransitionerar, gör de det för att de det för att de är invanda i sin ursprungliga kropp, eller finns det något i hjärnan (t.ex. ett kluster nervceller som är ordnade i ett viss mösnter), som fanns där från födseln och som gör att de "vill" ha en kvinno- eller manskropp.
Jag skulle nog inte heller säga att jag identifierar mig som ett visst kön, utan snarare har en preferens för hur min kropp ska vara. Sen blir det mycket krockar i samhället till följd av att min kropp och kroppspreferens starkt avviker från vad som förväntas av någon av mitt (biologiska) kön.