Emetofobi

Detta leder också till att jag väldigt gärna går runt hungrig, för i mitt huvud tänker jag är man hungrig är man inte magsjuk. Jag är rädd för att det skulle kunna leda till någon form av ätstörning.. 
Kan dessutom lägga till att min ångest ökat markant sen i vintras, jag har dock alltid varit väldigt rädd men nu kan jag skapa ?attacker? utan att egentligen må dåligt från början.

Jag brukar tänka mig själv som en väldigt stabil person, är ändå relativt smart och självsäker och har inte alls många andra problem i livet. Men just detta är jobbigt, skumt.

Borde jag börja gå till psykolog? Hur mycket hjälper det egentligen?

Jag har också emetofobi, har haft det sen jag var liten. Mamma försökte tvinga mig till KBT-behandling som gjorde allt 100 gånger värre, men jag har hört om andra som fått bra resultat av det. Jobbar som dietist med många IBS-patienter och det är jättevanligt att de utesluter mer och mer av rädsla för att bli dåliga när egentligen 99% av allt de tagit bort är safe. Jag "hanterar" min fobi genom att hålla rent i köket, se till att mat är kyld som den ska och genomstekt/tillagad, och tvättar såklart händerna en massa. Har levt med denna fobi och OCD så länge jag kan minnas men känner att jag iallafall kan leva ett hyfsat normalt liv nu utan panik 24/7.

Att spy är hemskt, nu i midsommar åt jag grillad kycklingfilé och den var inte genomstekt, helt rosa inuti. Jag klöktes, och detta i form av snaps fick mig att söt senare på kvällen, jag låg över en toalett och hulkade, spydde upp en gulaktig massa med bitar med potatis och kyckling och galla. 

Så jag förstår dig, vad du än äter så är ju risken stor att du äter något dåligt och kan behöva spy, sen kan du få vinterkräksjukan med, det kan man få även på sommaren det går tydligen en epidemi nu. Vart åt du lyckligen ifrån? För det stod i tidningen att de dragit in grillade kycklingar pga salmonella