Jag tror att många på Soc fattar det, men inte tillräckligt många.
Idag har vi läkarintyg på att den vård barnen behöver bland annat är att få vara hemma med sina föräldrar. Ironiskt, eller hur?
Var får alla det här ifrån? Att barn bara plockas hit och dit hur lättvindigt som helst? Nu senast så lät man föräldrarna få ha kvar sin 9 veckor gamla bebis TROTS att en RÄTTSLÄKARE skrivit under på att de skador bebisen har (flertalet frakturer som nu hämmar barnets motorik), tillfogats av en annan person. Och föräldrarna har endast kommit med den genomskinliga ursäkten att de haft bebisen i bärsele för hårt åtdragen. Men absolut, soc går in här och var och bara tar ungarna hej vilt. Jag skulle säga att det borde vara lättare än det är. Mitt enda argument är Lilla hjärtat och det bör räcka. Men barnets rätt i Sverige betyder egentligen föräldrarnas rätt i lång fall.
Från mitt eget liv.
Rätt många inom vård och omsorg uttryckte att barnen INTE borde tas ifrån oss. Någon varnade till och med uttryckligen för att det kunde skada dem. Det struntade Soc i. De hade bestämt sig.
Sen tror jag ju inte att Soc tar barn hit och dit på måfå. Mina barn, tex, mådde dåligt och hade ett avvikande beteende. Men deras mående berodde inte på oss föräldrar (idag har vi läkarintyg på att barnen behöver oss) utan på saker som vi inte kunde påverka, tex sjukdom som vården då ännu inte lyckats diagnosticera.
Och parallelt med att detta händer min familj uppdagas fallet med flickan som druckit ättika. Socialtjänsten måste få mer resurser! De har idag befogenheter som sträcker sig långt utanför deras kompetens. Socialtjänsten måste bli en arbetsplats där många duktiga och erfarna vill jobba - inte ett skitställe som nyutbildade passerar i jakten på bättre jobb.
Det måste krävas att beslut om drastiska åtgärder tas av team med personer med olika proffessioner (tex psykolog läkare och socionom). Idag är tyvärr Socialtjänsten en dysfunktionell och rättsosäker organisation.
Jag är så ledsen för vad du och dina syskon tvingades genomleva! Man undrar om lärarna kontaktade Soc.
Det är det här som är så himla skevt. Samtidigt som mina barn felaktigt omplacerades och for väldigt illa av det finns det barn som du och dina syskon där man inte gör något. Och istället för att hjälpa de som behövde hjälp la de tid och resurser på att skada mina barn.
Vi drabbades strax efter att det tragiska fallet med flickan som drack ättika uppdagades. Jag har funderat på om det påverkade Soc att göra som de gjorde med oss - att de var så rädda att missa något att de liksom tappade tankeförmågan.
Jag har funderat mycket på det. Hur kan vår handläggare leva med sig själv efter vad hon har gjort. Men grejen är att Soc in i det sista hävdade att vi föräldrar gjorde fel och var tvugna att ändra oss (trots att psykologerna, och sen även läkare, sa tvärtom). Jag tror att de ljög för sig själva för att stå ut, helt enkelt. (Eller så var de bara jäkligt inkompetenta och korkade.)
Vi har gott hopp att få Soc kritiserade av IVO. Men ersättning för lidande och förlorad arbetsinkomst vet jag inte om man kan få när det är Soc. som gjort fel. Jag skulle ju önska att de ansvariga blev personligen ställda inför rätta och straffade, som vem som helst annars som stalkar, trakasserar och är våldsam mot barn skulle bli.
Tråkigt att höra att du har liknande erfarenheter!
Enligt insatta vi haft kontakt med begicks flera formella fel, så vi har ändå visst hopp om IVO. Det är ju det sjuka här, att man inte kan stoppa Soc när de håller på ens när de bryter mot reglerna. Systemet är extremt rättsosäkert, och de som drabbas är barn.
För oss var en del av problemet att ärendet mycket snabbt blev en chefsfråga. Det var alltså chefen + handläggaren som var på mötena. Att byta handläggare kändes därför meningslöst och vi var också fruktansvärt rädda att reta upp dem. De kunde ju göra vad som helst! Vi stod helt maktlösa när de gjorde illa våra barn.
Men för att knyta an till TS fråga anser jag ändå att Soc behöver kunna omhänderta, och förhöra, barn. Problemet är hur organisationen ser ut och den skriande bristen på kompetens. De instruktioner vi fick av Soc gick i flera fall tvärt emot den moderna forskning vi läst och de råd vi fått från psykologer och andra experter. Soc hade noll koll. Men det är de som bestämmer.
Social myndigheter omhändertar inte barn elller någon annan "hur som helst" utan verksamheten är reglerad i lag.
En släkting är socialarbetare och hon säger att det absolut värsta med jobbet är alla de barn man måste lämna hos människor ( vårdnadshavare ) man VET att de far illa hos. Så otroligt många barn far illa och många gånger vet socialarbetaren detta men får/kan inte göra något pga brist på bevis.
Nej, de tar inte barn hur som helst. Vi läser ju i tidningarna var och varannan dag om barn som dött pga vårdnadshavare där socialen varit inkopplad men de inte kunnat agera pga lagar coh regler.
Nu säger jag inte att just din släkting är en av de dåliga socialsekreterarna. Hon kan säkert vara bra. Jag vill framhålla att jag tror att de bra verkligen finns! Men ser jag till vårt fall så tror Soc fortfarande att vi är just en sån familj som du skriver om. Hade de fört sån statistik hade vi hamnat i kolumnen med inkompetenta föräldrar som de tyvärr inte kunde tvinga till något mer. Och om någon forskare tittar på deras rapport kommer hen också att få det intrycket, eftersom Soc inte nämner där hur illa barnen for av deras åtgärder. De totalmörkar sitt misslyckande.
Det som i själva verket finns är en familj där barnen drabbats av sjukdom/ohälsa och som nu, sedan vi äntligen fått återgå till våra kontakter med vården, mår allt bättre.
Att Soc är överbelastade och otillräckligt utbildade innebär tyvärr både att barn som borde få hjälp inte får det och att barn tas hur som helst. Och bestämmer sig Soc för något kan varken föräldrar, släkt, vård eller skola stoppa dem, även om samtliga ser att barnet skadas av det Soc gör.
Jätteintressant att läsa era inlägg! Jag känner igen mycket och får helt klart en insikt - de använde ett formulär! Det är jättetydligt nu när jag ser tillbaka på det. De sa att de använde BBIC men berättade aldrig riktigt vad det var. Men när du pratar om folk som använder formulär in absurdum så inser jag ju att det var precis vad som hände och det var därför vi aldrig kunde nå fram med den information vi kände att de behövde. Det fanns inte utrymme för det i formuläret - för de hade helt fel formulär och vägrade byta.
När vi jobbat med psykologer, även de Soc anlitade, gick det att ha riktiga samtal om barnen. De ställde relevanta frågor och förstod relativt snabbt ungefär vad problemet var. Men Soc valde att inte ta till sig den informationen. Den passade inte i den mall de valt för oss.
Vi hade tex en som ställde massa frågor om gränssättning. Frågorna var helt irrelevanta för vår situation. Vi befann oss bla i en akut situation med plötsligt utbruten allvarlig beteendeförändring och så pratar de om hur vi skulle göra om vårt barn slängde godispapper på golvet. Men hejsan. Snacka om att helt ha missförstått situationen. Men detta skulle vi lägga drygt två timmar på istället för att vara med barnet som mådde dåligt.
De påstod också att skolfrånvaron berodde på dålig gränssättning, något som experter sen när vi fick riktig hjälp helt avfärdade. Istället sa de åt oss att vi gjort helt rätt som släppt på kraven på barnen, att hälsa alltid går före skolarbetet och att skolan var de som skulle ställas högre krav på. Just detta har jag läst om fler familjer som råkat ut för - barn som inte orkar/klarar gå till skolan längre och Soc säger att det är föräldrarnas fel.
Jag kan fortsätta i evigheter med exempel på precis det du skriver om (S) - folk som använder formulär och har slutat tänka själva. Det var jättetydligt att de istället för att med öppet sinne försöka ta reda på vad som var fel utgick från det standardformulär som ska följas när familjer har det problem som anmälaren fått för sig att vi hade. Och eftersom det var fel och de vägrade släppa sitt formulär såg de aldrig de verkliga problemen. Och det fanns inget sätt för varken oss, skolan eller vården att stoppa dem eller få in dem på rätt spår.
Och det är som sagt det jag är skarpt kritisk mot - att Soc inte kan stoppas även om alla runt omkring ser att de är helt fel ute.
De ska väl ha det egentligen men det funkade inte i vårt fall. Vid något tillfälle hade Soc helt missuppfattat vad vården sagt, om en jätteviktig sak. När vi påtalade det blev de bara skitsura.
Jag tror att vi har ett par personer på Soc hos oss som är väldigt olämpliga för sina jobb. En av dem är nog chefen. Jag har bekanta som kommer i kontakt med Soc genom sina jobb som tyvärr inte var förvånade när vi berättade om det som hänt.
Vi ska IVO-anmäla vårt ärende men man skulle nog behöva en översyn av hela organisationen. Hur gör man det (S)?
Tack!
Anhöriga skrev brev till socialchefen (som inte lyfte ett finger för att hjälpa oss). Räcker det eller till vem ska en sån klagan ställas?
Är det idé att anmäla både till JO och IVO?