Är det verkligen rimligt att SOC bara kan omhänderta barn hur som helst?

För mig som upplevt det kan jag berätta att det var mer traumatiskt för barnen än för mig (trots att det är det värsta jag någonsin varit med om). 

Soc tog våra barn trots att ca 10 personer i vården plus elevhälsan avrådde från det, och att de, som haft betydligt mer kontakt med familjen än den som orosanmälde, inte hade någon oro för familjesituationen. Flera sa att barnen behövde sina föräldrar och de som observerat familjen senaste tiden bedömde att barnen var trygga med oss. 

Vi fick tillbaka våra barn rätt fort men då var skadan redan skedd. Det har gått över ett år nu och ett av barnet har fortfarande inte återhämtat sig. Soc åtgärder har fått allvarliga och långsiktiga psykologiska konsekvenser. Det har också slagit hårt mot familjens ekonomi pga långa sjukskrivningar och mycket omfattade uttag av vab.  

Det är inte säkert att omhänderta barn. Det kan skada dem allvarligt. 

Det är redan skrivet men behöver skrivas om och om igen: det är inte fel att Soc kan omhänderta barn akut. Det är livsviktigt att de kan det. Det som är fel är att Socialtjänsten dras med allvarlig resurs- och kompetensbrist. Snabba och svåra beslut tas av för dåligt utbildad personal med för lite erfarenhet på för kort tid. 

Socialtjänsten är ökänd för sin dåliga arbetsmiljö. Det är jättehög personalomsättning för folk vill inte jobba där. Och det vet alla vad som händer med kompetensnivån och möjligheten till kompetensuppbyggnad och -överföring i såna organisationer. 

En sak jag också tycker är viktig att lyfta är att socionomutbildningen inte innehåller något om npf. Nada. (Min källa till det är en nyutbildad socionom.) Men ändå har de i princip oinskränkt makt över dessa barn och ungdomars liv. Det är skrämmande att det får fortgå. 

Vad bra! 

I praktiken är de det. Vår familj blev frihetsberövad i flera veckor (utredningsboende) och de tvingade sig sedan in i vårt hem flera gånger om dagen under flera veckor -  detta med hot om att tvångsomhänderta barnen igen om vi inte gick med på allt de sa. Man är helt maktlös. Barnen led hemskt av detta, men hade vi motsatt oss hade de ju utsatt barnen för ännu värre saker. 

Vi fick åtminstone gå ut när vi ville efter ett tag på boendet. En annan familj fick bara gå ut en timme om dagen. Tre månader frihetsberövande med en timmes bevakad permission om dagen. Sånt kan Soc tvinga folk till helt utan rättsprocess. 

Som felaktigt häktad har man rätt till ekonomisk ersättning. Vi har gått miste om stora summor i förlorad arbetsinkomst pga Soc klantighet, men för oss finns ingen ersättning. Det här ska man bara finna sig i. 

De gjorde som de kände för trots varningar från oss och vården. Sen släppte de oss och gick vidare med sina liv. Efter sig lämnade de en svårt sargad familj i kris med dålig ekonomi. De gick väl hem och åt middag och hade det som vanligt, antar jag. Kul för dem. 

Vi är alltså en familj vars barnens långvariga vårdkontakter, skolan eller förskolan inte haft något negativt att säga om. Vi har frågat flera gånger om vi gör något fel (man blir rätt uppfucksd i huvet av det vi varit med om) men de säger bara att vi jobbar på bra och gör helt rätt. 

Kan tillägga att vi till och med fått höra från två som jobbat med våra barn att vi har mycket god föräldraförmåga. 

Exakt detta försökte vi förklara för vår handläggare. Det var som att prata med en betongvägg. Jag vill inte gå in närmare på hur våra barn skadades. Men Soc åtgärder gav mycket allvarliga konsekvenser. 

Som förälder får man väl någon typ av upprättelse när det hävs. Men för barnen är det något helt annat. Sina upplevelser bär de i minnet hela livet. Det är ju obegripligt/svårbegripligt för dem varför allt det här jättehemska hände dem. Och hur ska de fortsätta leva med vetskapen om att en av ens värsta mardrömmar kan bli verklighet när som helst och varken mamma, pappa eller ens polisen kan skydda dem. 

Jag tror inte att du skulle skriva så om du visste vad Soc åtgärder resulterat i för mina barn. 

Säg tex att barnet berättar om sin pojkvän och det är en familj med mycket hederstänk. Om det visar sig att misstanken om allvarliga missförhållanden inte stämde, flickan åker hem igen och föräldrarna fått veta ommpojkvännen så kan det ju bli gräsliga följder. Bara ett exempel. Det finns ju en massa familjer med problem - men att problemen inte är tillräckligt allvarliga för att barnen ska omhändertas. De barnen måste kunna berätta fritt om sin situation för utomstående utan att föräldrarna får ta del av allt. 

:(
Visste vuxna om din situation men agerade inte? 

Just exakt den situationen uppstod inte för oss, men våra utredare skrev alldeles för många allvarliga felaktigheter i sin slutrapport - saker som enkelt kunde motbevisas  - för att man ska kunna låta det passera som enstaka slarvfel. 

Jag vet alltså med 100% säkerhet att det finns risk att handläggarna inte säger sanningen. De har ljugit för oss om vad barnens psykolog sagt till dem (psykologen berättade sanningen sen). Och de har försökt mörka information som deras egna inhyrda psykolog skrev och som motsade deras tes om vårt dåliga föräldraskap. 

Jag tror att det är mycket ovanligt att bli så undermåligt behandlade som vi blev. Men min familj är tyvärr beviset för att det finns orsak att inte alltid lita på Soc.