Inlägg från: Anonym (Alice) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Alice)

    Bonusfamilj

    Min sambo och jag har 2 gemensamma barn i förskoleåldern och han har ett barn som är 13. Jag har reagerat på att han tycker det är jobbigt med våra små och ibland kan han bara häva ur sig "jag orkar inte det är för mycket" Han suckar mycket och är irriterad framför barnen om de är omständiga (som små barn är) de ska äta nått när de gått och lagt sig dricka gå på toa etc..Han ber dom ofta vara tysta sluta skrika (fast de inte skriker alltid) höjer rösten tyst tyyyyyst nu!  När han gått upp med barnen på helgerna lägger han sig ibland och råkar somna i soffan och de blir irriterade på sin pappa och försöker väcka honom och då blir han irriterad för han är trött. Ofta är det så att han inte orkar får panik säger rätt ut jag orkar inte med alla barn osv..framför barnen. Mycket prat om att han inte kan göra vad han vill som förut de är barnen som tar mycket tid..Jag får ångest av detta och funderar på vem jag valt att skaffa barn med jag vill att mina barn ska ha en självklar plats och är här för att man vill ha dom. Till saken hör att hans tidigare bsrn som är äldre dit riktas mycket uppmärksamhet och det ska hittas på saker och lägga pengar och göra vad som helst för. När det barnet ska äta efter läggdags då är det inga problem och man får absolut inte ha diskussioner när det barnet är i närheten då kan barnet må dåligt osv..Det här gör mig galen! Vad ska man göra. Min sambo kan även prata om att dom 2 ska åka utomlands för det barnet har inte varit utomlands och det är inget konstigt att dom åker iväg själva. Är det såhär i bonusfamiljer? Det ska fokuseras otroligt på 1 barn. Han är snäll och gullig mot våra barn också men det finns även den här sidan och jag gillar inte den! Det finns hur mycket exempel till det här är bara en del. Jag nästan skäms att jag skaffat barn om han ändå inte ville (som det verkar) och vill att dom ska bo i ett kärleksfullt hem.

  • Svar på tråden Bonusfamilj
  • Anonym (Alice)

    Ja det är tydligt

  • Anonym (Alice)
    Anonym (vars) skrev 2024-06-20 13:24:28 följande:

    Tyvärr låter det som att han inte riktigt ville ha de barnen som han har med dig. Kanske trodde han att han orkade och ville, eller så gick han med på det för att inte förlora dig. 

    Det kan också vara så att han var likadan mot sin äldre son när han var liten och mer småbarnskrävande. Men nu tycker att föräldraskapet går lättare när barnet är mer självgående.

    Det är såklart inte okej mot era barn och du måste ta upp att du förväntar dig att han inte behandlar sina yngre barn illa. Och att han inte får ta ut sin frustration på dem, för de har inte bett om att bli till, utan han har sitt föräldraansvar där.

    Sen att resa ensam med ett barn, det tycker jag kan vara helt okej. Jag har två barn och har rest med var och en av dem, just för att de skulle få sin egen resa. Man behöver inte göra allt tillsammans alltid bara för att man är en familj. Och det kommer säkert att hända att ni reser med bara de små barnen också vid tillfälle, eller ett av dem. 


    Ja så kan det vara.. Tror inte det gällde de yngre barnet jag har varit med nästan hela uppväxten..där var det väldigt mycket fokus redan då.. resandet är okej på ett sätt men spenderar man pengar bara på ett barn för barnet ska få upplevelser på bekostnad av annat blir det konstigt och jag tycker nog inte man gör så och de andra får stå tillbaka. Tycker nog man reser iväg alla om man ska vara en familj annars kan mina pengar gå till annat. Han hade aldrig tagit med 1 av våra barn utan hans första barn..Då är det skillnad så alltså gör han skillnad på barnen.
  • Anonym (Alice)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2024-06-20 19:42:16 följande:

    Att han reser iväg själv med tonåringen är inget konstigt när det är så stor åldersskillnad, men han får självklart inte behandla era barn som han gör. Alla föräldrar förlorar tålamodet ibland, men han får inte behandla dem som han gör eller säga så där framför dem. Du måste prata allvar med honom om du inte redan ha gjort det. Givetvis är det inte heller ok att han favoriserar 13-åringen. Man kan göra skillnad på barn pga ålder och mognad, men det är något annat.

    Jag utgår från att han ville ha fler barn? Eller var barnen inte planerade? 


    Nej precis det som är med resandet är väl okej men det blir något konstigt med det eftersom han favoriserar barnet. Om han lägger mycket pengar på 1 barn blir det inga pengar kvar för att hitta på så mycket saker för övrigt..Det ska va så gulligt när hans barn är här och vi ska helst göra alla saker när barnet är här, det blir som att livet står å väntar varannan vecka. Jo barnen var planerade. Jag går med en känsla av att han tycker livet är tråkigt och jobbigt och att han önskat att bara hans barn funnits..Han har sagt ibland till sitt barn "skulle du vilja att det bra var du å pappa som förut lugnt och skönt" fast på ett skämtsamt sätt men jag brinner av inombords.
    Jag har sagt till honom flera gånger men det bara fortsätter. Vet fasen inte vad jag ska säga så det hela framgår!
Svar på tråden Bonusfamilj