Bonusfamilj

Min sambo och jag har 2 gemensamma barn i förskoleåldern och han har ett barn som är 13. Jag har reagerat på att han tycker det är jobbigt med våra små och ibland kan han bara häva ur sig "jag orkar inte det är för mycket" Han suckar mycket och är irriterad framför barnen om de är omständiga (som små barn är) de ska äta nått när de gått och lagt sig dricka gå på toa etc..Han ber dom ofta vara tysta sluta skrika (fast de inte skriker alltid) höjer rösten tyst tyyyyyst nu!  När han gått upp med barnen på helgerna lägger han sig ibland och råkar somna i soffan och de blir irriterade på sin pappa och försöker väcka honom och då blir han irriterad för han är trött. Ofta är det så att han inte orkar får panik säger rätt ut jag orkar inte med alla barn osv..framför barnen. Mycket prat om att han inte kan göra vad han vill som förut de är barnen som tar mycket tid..Jag får ångest av detta och funderar på vem jag valt att skaffa barn med jag vill att mina barn ska ha en självklar plats och är här för att man vill ha dom. Till saken hör att hans tidigare bsrn som är äldre dit riktas mycket uppmärksamhet och det ska hittas på saker och lägga pengar och göra vad som helst för. När det barnet ska äta efter läggdags då är det inga problem och man får absolut inte ha diskussioner när det barnet är i närheten då kan barnet må dåligt osv..Det här gör mig galen! Vad ska man göra. Min sambo kan även prata om att dom 2 ska åka utomlands för det barnet har inte varit utomlands och det är inget konstigt att dom åker iväg själva. Är det såhär i bonusfamiljer? Det ska fokuseras otroligt på 1 barn. Han är snäll och gullig mot våra barn också men det finns även den här sidan och jag gillar inte den! Det finns hur mycket exempel till det här är bara en del. Jag nästan skäms att jag skaffat barn om han ändå inte ville (som det verkar) och vill att dom ska bo i ett kärleksfullt hem.