Anonym (Solros) skrev 2024-06-18 18:25:52 följande:
Japp, också varit där i tonåren. Och jag var inte ens direkt spinkig. Smalare än de flesta, absolut, men helt inom spannet för vad som är normalt och sunt. Speciellt när man är tonåring och har hög omsättning.
Min mamma mobbade mig för min vikt hela tiden, trots att hon var exakt likadan i samma ålder och trots att hon visste att jag åt ordentligt. Min syster vägde bara något lite mer men hennes kropp kommenterade hon aldrig, konstigt nog.
Klasskamrater kunde fälla kommentarer liknande de du nämner. Jag kunde inte se mig i spegeln i omklädningsrum utan att någon skulle kommentera "ja, du ÄR smal!" som om jag inspekterade mitt kroppsfett, när jag precis som alla andra ville kolla hur kläderna, sminket eller håret såg ut. Om jag för en gångs skull inte ville ha sås till maten skulle någon alltid kommentera om jag hade ätstörningar - trots att de såg mig äta som en häst av all annan mat (jag tycker bara inte om t.ex. bearnaise).
Jag har kommit fram till att det förmodligen bara handlade om ren avundsjuka. Att de alla, inklusive min mamma, var avundsjuka på min smalhet. För hade de faktiskt varit genuint oroade över min hälsa och trott att jag var anorektisk, hade de självklart kontaktat vården och pratat med mig om detta. Inte låtit det stanna vid såna kommentarer.
Hade kommentarerna handlat om övervikt hade det varit självklar mobbning, men många tycker det är okej att bete sig kränkande mot den som råkar vara smal.
Helt korrekt analys av dig. Avundsjuka.