Inlägg från: Cathariiina |Visa alla inlägg
  • Cathariiina

    Mamma gjorde mig arvslös

    Xenia skrev 2024-06-15 18:22:36 följande:
    Och vet vi att mamman hade "slitit ihop" sina pengar själv? Hon kan ha ärft dem från sina föräldrar eller sin make. Det är inte säkert att de gillat att hon gett allt till ett barnbarn och inget till de 5 andra.
    I alla fall maken kunde ju ha skrivit ett eget testamente i så fall, avseende den halva av giftorättsgodset som var hans. T. ex. att alla barnen ska få lika lott, och att de ska få ut den lotten direkt och inte behöva vänta tills mamman också gick bort. Men det gjorde han inte, han överlät beslutanderätten till sin fru - ifall hon skulle överleva honom. Dessutom kan den här flickan som ärver nu ha varit HANS solstråle också när hon var liten, det vet vi ju inte, så detta blir en meningslös diskussion.
  • Cathariiina
    Xenia skrev 2024-06-15 18:22:36 följande:
    Jag tycker den svenska laglotten är bra. Just för att en förälder inte ska kunna hota sina barn "Gör som jag vill, annars gör jag dig arvlös!"

    Det kan också vara så att en "hjälpsam" granne eller en solochvårare nästlar sig in hos föräldern som då både skänker bort pengar och testamenterar allt till grannen/solochvåraren. Då är det bra att laglotten finns för barnen.

    Och vet vi att mamman hade "slitit ihop" sina pengar själv? Hon kan ha ärft dem från sina föräldrar eller sin make. Det är inte säkert att de gillat att hon gett allt till ett barnbarn och inget till de 5 andra.
    Fast det ÄR föräldrarnas pengar. Det är viktigt att förstå. De har rätt att sätta villkor kring sina egna pengar - eller borde ha rätt till det, tycker jag. (Undantag vid fideikommiss, då, för då är egendomen bunden till en lång blodslinje, enligt ett beslut som fattades på 16-1700-talet.) Barnen kan avstå från arvet om de inte vill leva enligt den livsstil som föräldrarna förordar, det är inte mer med det. 

    Ja, sol-och-vårare och "hjälpsamma" personer kring den gamle är förstås ett problem. Frågan är om oron att en gammal människa ska testamentera sina pengar till fel eller "fel" person, är tillräcklig, för att väga upp för att han/hon inte får testamentera till vem/han hon vill, så länge som han/hon är klar i huvudet? I de flesta andra länder tycker man trots allt inte det.

    Om testatorn inte var klar i huvudet kan de som annars varit arvsberättigade (automatiskt arvsberättigade om testament inte funnits) överklaga även i USA, dock. Då går domstolen igenom den senaste tidens medicinska underlag, kallar in vittnen som träffat personen på senare tid o.s.v.. Kan man för övrigt göra även i Sverige.
  • Cathariiina
    Anonym (Hin håle) skrev 2024-06-15 20:41:11 följande:
    Det där med lagar och rätt är inget för dig va? 
    Äh, han har hög lön, gör inget ätt jag stjäl hans bil, eller?
    Jaha ännu en som inte förstår juridiken. Det ÄR inte olagligt att testamentera sin förmögenhet till bara en av sina avkomlingar, eller till någon som inte är avkomling överhuvudtaget. Polis och åklagare kommer inte att ingripa för att "rätta till" detta.

    Att de som anser sig förfördelade kan vända sig till domstol och begära jämkning, är en HELT annan sak. Men det är absolut inte olagligt att följa testamentet precis som det står, och respektera den avlidnes sista vilja. Det är det som är default. Att vända sig till domstol och begära jämkning är en frivillig och aktiv handling. 

    Att stjäla någons bil är däremot olagligt. Inte alls jämförbart med andra ord. 
  • Cathariiina
    Xenia skrev 2024-06-15 18:51:09 följande:
    Å nej! Varför startade du tråden om du redan bestämt dig?

    Var inte en typisk konflikträdd svensk!

    Då är inte det inte din mamma som gjort dig arvlös (hon försökte) utan du som inte kräver din rätt och därmed gör både dig själv och dina barn arvlösa.

    Fråga dina barn vad de tycker. Slår vad om att de heller vill att du kräver din laglott (som du ju kan ge dem om du inte behöver den själv) än att du viker dig för dina syskon, som du ändå tror att du inte kommer att ha så mycket kontakt med i framtiden.

    Vadå krig förresten? Det är ju bara att kräva din laglott. Kommer din syskon att skälla på dig? Klarar du inte av att uthärda det för dina barns (och rättvisans) skull? Är det var du vill föra vidare till dina barn, om någon är irrationell och bråkig så ska man låta den vinna? De oresonligaste får sin vilja fram.
    Det är inte irrationellt eller bråkigt att följa en avlidens sista vilja, att låta det bli så. Ni har så konstiga åsikter här en del av er... liksom tvärtom-världen mot den jag lever i.
  • Cathariiina
    Anonym (Zxcv) skrev 2024-06-16 07:34:12 följande:
    Tråkig situation och jag tycker din mors agerande är helt vansinnigt. Ska man låta en person ärva så pratar man med alla först om man har flera barn och månar om alla barn /barnbarn. Nu har hon satt en släktfejd i händerna på er. Man kan undra om det finns konflikter bakom? 
    Fast någon sådan regel eller praxis existerar inte, att testatorn måste berätta för alla vilka som ska få ärva, och vilka summor, i förväg. Detta har i alla tider kommit som en överraskning - positiv eller negativ - vid testamentsöppningen.

    Det är rätt naturligt egentligen: så länge som folk tror att de ska få ärva, så är de snälla och hjälpsamma mot den gamle. Får de veta att de inte ska få ärva något, så är det ofta slut med det. Och nu låter jag cynisk, men detta är tyvärr ett spel som ofta spelas mellan gamla människor och deras anhöriga, eftersom de förra är så beroende av de senare under de sista levnadsåren. 

    Vissa gamla människor vill också medvetet ge sina bortskämda anhöriga en läxa - även om de inte kan vara med och titta på (eller så tänker de att de kanske kommer att kunna det, det vet man ju inte). De gamla VET att släktingarna bara har sprungit hemma hos honom och hjälpt till med saker med tanken på arvet, att omtanken inte varit äkta. Och så får de höra på testamentsöppningen att han lämnat hela kvarlåtenskapen till Konservburksmuset i Fagersta!  Skrattande
  • Cathariiina
    Anonym (money) skrev 2024-06-16 09:53:57 följande:
    Ju mer du skriver desto tydligare att du ska kräva din laglott. Du har fem barn som du ansvarar för.

    Mammas "testamente" är alltså sju år gammalt och skrevs till förmån för en tio-årig flicka. För sju år sedan.

    Det är fullständigt ogenomtänkt och garanterat inte hennes "sista vilja". Mycket händer och sker på sju år och vad hade hänt om flickan fått ett syskon?!

    Storasyster ärver 2,5 miljon och lillasyster/lillebror ingenting?

    Det enda genomtänkta verkar vara att mamma ville att stugan skulle vara kvar i släkten.

    -

    Det finns mängder med sätt detta kan sluta på som alla involverar att flickan får en skitstor hög med pengar för sina "studier" - flickans mamman lär säkert vilja ha en del av dem - och att dina barn får ut det som de har juridisk rätt till.

    Du kan ta över stugan till värderat pris. Minus din laglott.

    Du kan kräva att dödsboet säljer stugan och sedan tar du ut din laglott av vinsten.

    Du kan säga åt din syster och din systerdotter att du vill ha ut din laglott på värderingen.

    Det första är nog det som verkligen ligger närmast er mammas "sista vilja". Flickan får pengar. Stugan blir kvar.

    Men i vilket fall. Du är ansvarig för dina barn och behöver inte skämmas för att du gör det bästa för dem.

    -

    Vill du kompromissa så kan du ta över stugan utan att räkna av din laglott. Stugan kommer att stiga i värde. Då kan du "ta igen" den laglott du förlorar nu och du och din familj har ett släktställe att vara på.
    Fast så där kan man inte säga, att testatorns testamente inte var hans/hennes sista vilja EGENTLIGEN. Att någon annan (vanligen den som blev förfördelad i det befintliga testamentet) vet mycket bättre vad som skulle ha varit testatorns sista vilja EGENTLIGEN, nuförtiden, han eller hon kom sig bara aldrig för att ändra testamentet. Det förstår du väl att det inte skulle funka, om folk skulle kunna hävda det - och få igenom det? Testatorns sista testamente ÄR att betrakta som hans/hennes sista vilja. 
  • Cathariiina
    Anonym (GG) skrev 2024-06-16 10:59:03 följande:

    Begär jämkning av testamentet och begär arvslott efter din far och laglott efter din mor. Hon kan inte testamentera bort hans del. Din fars del var antagligen hälften av boet, så du ska ha en tredjedel av 1.25m plus en sjättedel av 1.25m. Runt 600k som kommer dina barn till nytta någon gång. 


     


    Jag tyckte att TS skrev någonstans att stugan gått i hennes mors släkt? Då kan det vara så att hennes far inte hade något med den att göra. Var han och TS' mor inte gifta, så hade han definitivt inte någon äganderätt i den. För att veta hur det står till med det här, måste man se bouppteckningen efter TS' far. TS, du kan begära ut den från den aktuella Tingsrätten, om du inte har kvar en kopia av den. 
  • Cathariiina
    Anonym (Mily) skrev 2024-06-16 08:13:44 följande:
    Vad har du för bild av familjer egentligen?

    Jag har vetat om flera testamenten där jag är en av dem som ska få ärva och det har givetvis inte förändrat någonting i min släkt/familj.

    Det har inte varit några konstigheter eller överraskningar och har sett testamenten när personerna varit och är vid liv.
    Jag har arbetat i äldrevården och i hemtjänsten... Där fick man se mycket som gjorde en både ledsen och vis. 
  • Cathariiina
    Anonym (Kalla) skrev 2024-06-16 11:07:28 följande:
    Fast så fungerar det väl inte? De kan inte ärva sin far, deras mamma gjorde det och hon har all rätt att göra vad hon vill med de pengarna. Det TS och hennes syskon kan ärva nu är det som mamman lämnar efter sig. 
    Det beror på om mamman ärvde sin make med full förfoganderätt eller full äganderätt. I det första fallet kan hon slösa bort arvet medan hon lever, men inte testamentera bort hans del på ett sätt som inte stämde med hans testamente. I det senare fallet kan hon testamentera bort även hans del till vem hon vill. Man behöver som sagt se bouppteckningen efter maken för att få rätsida i det här. 

    Om TS' föräldrar inte var gifta bortfaller allt det ovanstående; då hade TS' mor ingen arvsrätt efter sin sambo och inte heller någon giftorätt, och TS' far hade ingen del i stugan (om den kom från hennes släkt, vilket jag tycker mig ha läst i tråden). Sambolagen gäller bara den fasta bostaden som samboparet bor permanent i, inte en sommarstuga.
  • Cathariiina
    Anonym (Zxcv) skrev 2024-06-16 14:53:27 följande:
    Inte till makens del av boet. Det ärver barnen till maken när änkan går bort. Läs på - efterarv, fri förfoganderätt. Änkan har fri förfoganderätt men hon kan inte testamentera bort makens del hur som helst.
    Ja, men det kan ju ha funnits ett testamente där det stod att hon hade full äganderätt. Som sagt: man måste se bouppteckningen efter TS' far för att få rätsida i det här. Vi vet för övrigt inte ens om de var gifta. Och om de varit gifta men var skilda när fadern dog, så hade bodelningen gjorts redan vid skilsmässan, och då är fadern inte relevant längre i det här ärendet.
Svar på tråden Mamma gjorde mig arvslös