Mamma gjorde mig arvslös

Fast nu fanns det ju ett testamente. Jag gissar att 17-årngen - eller hennes mor - inte har tvingat mormor att skriva testamentet, med en pistol riktad mot henne... 

Finns det ett testamente, så är det default att följa testamentet, anser jag. Det är de som vill gå emot testamentet som handlar omoraliskt. Sedan är det en annan sak att man kan tycka att testamentet är orättvist, och man kan svära ve och förbannelse inom sig. Men man går inte emot det ändå, för att man måste respektera en avlidens sista vilja. Det är liksom grundläggande - annars faller ju hela samhällsordningen. 

Men det verkar som att vissa människor inte KÄNNER så längre? Jag har t.o.m. hört om folk som har hört av sig till släktingar som har fått ärva mer än dem via ett testamente, och försökt övertala dem att skänka pengar till dem. Typ "du tjänar ju så bra, du behöver inte de där pengarna, men jag stackars ensamstående lågavlönad mamma..." Detta skulle ingen ha gjort för bara några decennier sedan, för då respekterade man att detta VAR den avlidnes vilja. Folk skulle ha skämts ihjäl om de hade gjort det. 

Om jag minns rätt nu var testamentet åtta år gammalt redan när TS' mamma gick bort. Under de åtta åren skulle det ha märkts om hon hade demens, och det skrev TS inget om. 

Jo, det finns ju de som försöker få testamenten ogiltigförklarade, genom att ta in vittnen på att testatorn skulle ha varit dement när han/hon skrev det. För att gå til Tyskland igen, så är det så där, att man vanligen går till en notarie för att upprätta sitt testamente - det är alltså notarien som skriver testamentet. Som en del i detta bildar han sig en uppfattning om testatorn äger juridisk handlingsförmåga. Om han uppfattar att testatorn är dement så upprättar han inte testamentet åt honom. Men uppfattar han, efter en stunds samtal, att testatorn är vid sina sinnens fulla bruk, så skriver han det i testamentet, och sedan gäller det. Då kan ingen förfördelad släkting komma och påstå något annat. 

Kanske kan man få denna värdering av en advokat här i Sverige, om han får upprätta testamentet? Det verkar säkrast, som vissa giriga typer håller på...

Åtta år före sin död är inte "på slutet".

Ja klart att det förekommer att gamla människor utsätts för påverkan när det gäller arv och testamente, liksom att skänka bort pengar i livet. Men vad ska man göra åt det då? Ta bort hela testament-grejen helt, och låta statens arvsregler gälla rakt av? Finns det inga släktingar inom de arvsklasser som räknas i Sverige, så går hela förmögenheten till Allmänna arvsfonden, och får finansiera diverse tossiga vänsterliberala PK-projekt? Skulle det vara bättre?