Mamma gjorde mig arvslös

Fast så fungerar det väl inte? De kan inte ärva sin far, deras mamma gjorde det och hon har all rätt att göra vad hon vill med de pengarna. Det TS och hennes syskon kan ärva nu är det som mamman lämnar efter sig. 

Fast jag tycker inte att det ÄR moraliskt fel, att disponera sin egendom som man vill. Jättekonstig åsikt.

Och som jag har skrivit tidigare ett par gånger nu: det finns undantag, som vid fideikommiss, där det handlar om t.ex. ett gods som gått från far till son i fyrahundra år, sedan den förste greven erhöll förläningen av kungen. Då är den greve som bebor godset för närvarande inte att betrakta som ÄGARE utan som FÖRVALTARE - han har ett ansvar att lämna vidare godset till SIN son, i minst lika gott skick som han mottog det från sin far. Vilket inte är mer än rätt, då det inte var HAN som gjorde något för att erhålla godset från början, han bara föddes till det. 

Men ovanstående är undantaget. Pengar som man själv slitit ihop måste man få disponera som man vill. Jag vet vad lagen säger, men jag tycker att vi har knasiga och föråldrade lagar i Sverige.

Man har faktiskt ingen skyldighet att spara pengar för att det ska finnas en laglott att få. Laglotten existerar enbart när det finns ett arv. 

Det lät på dig som att det ingår i föräldrars skyldigheter mot sina barn att spara ihop till ett arv åt dem. Eller vad menar du? Resultatet blir ju detsamma om de lever upp alla pengar medan de lever, eller om de sparar ihop en summa som de testamenterar till någon annan person (eller organisation) än sina barn. Barnen blir lika arvlösa i båda fallen. 

Ja, det råder begreppsförvirring här i tråden. Det är alltså inte OLAGLIGT att testamentera bort barnens laglott till någon annan - varken till en annan bröstarvinge, eller till någon helt obesläktad person eller en organisation. Det är inte så att samhället ingriper för att "ställa till rätta" om en testator gör så, utan testamentet går igenom om ingen begär jämkning (som är behörig att göra det) inom sex månader efter delgivandet.

Jag skulle dock tro att det allra vanligaste är att de anhöriga respekterar den avlidnes sista vilja, och låter det bli som han eller hon har bestämt. Eller finns det någon som har någon uppgift som tyder på motsatsen? Jag kan bara säga, att jag skulle ha skämts ihjäl om jag hade begärt jämkning, om min mamma t.ex. hade testamenterat sin kvarlåtenskap till mina kusiner i stället för mig, eller ett katthem eller en kvinnojour eller en religiös församling. Jag skulle ha blivit ledsen, absolut, men jag skulle ha respekterat det. Jag är ju vuxen nu och kan försörja mig själv, jag behöver inte hennes pengar. 

Jag menar precis det jag skrev. 

Du läste uppenbarligen inte inlägget jag kommenterade.... 

"kan" och "kan". De flesta människor respekterar faktiskt den dödes sista vilja, och klandrar inte testamenten - d.v.s. om det inte är uppenbart att det förekommit fuffens. Fuffens kan t.ex. vara att testamentet är förfalskat (såklart), eller att den som tjänar på testamentet har lurat, hotat eller tvingat testatorn att skriva testamentet. Men om man VET att testamentet kommit till på normalt och giltigt sätt, så brukar man inte klandra det. Det ser oerhört girigt ut att göra det.

Jo, eftersom man själv måste göra en aktiv handling för att kräva sin rättmätiga laglott vid ett testamente så spelar det roll. Gör man inte det inom 6 månader så får man inte sin laglott och har tekniskt sätt blivit arvlös. 

Fortfarande har man blivit arvlös. 

En förälder har rätt att göra vad de vill med sina pencar/förmögenhet. Vill de testamentera allt till ex kyrkan så gör de det och deras barn får då klandra testamentet och begära jämkning inom 6 månader för att inte bli arvlösa. 

Ok, intressant. 

Vi är flera syskon och vår mor är ett jehovas vittne och de försöker få alla sina medlemmar att skänka allt de har till organisationen, inkluderat att testamentera allt de äger till dom. Mamma är numera gammal och lite halvborta i stallen och de äldste bröderna försöker övertala henne att ge allt till dom.

Så jag och mina syskon kan alltså begära sk jämkning? Kan man göra det själv eller måste det inkludera en advokat? Hur ofta vinner man? 

Man meddelar skriftligen till de inblandade att man begär jämkning av testamentet och sin laglott. Sen får man det, enligt lag. Ingen advokat behövs, såvida inte de man skriver till protesterar. Det är inte fråga om att vinna eller förlora, man har rätt till detta enligt lagen. 

Fast nu måste ni lyfta blicken här, vissa av er. Sverige och några få länder till i norra Europa, där vi har laglottsrätten, är inte hela världen utan en försvinnande liten del av världen. I alla andra länder på jorden är det självklart att man testamenterar sin kvarlåtenskap till vem man vill. I USA t.ex. skulle folk aldrig acceptera att staten styrde vart delar av arvet måste gå. 

Det finns inget som heter "rättvisa" när det gäller detta, utan i andra länder avgör var och en detta själv. Det kan finnas många anledningar till att man vill att bara en av avkomlingarna ska ärva t.ex. en fastighet, t.ex. för att det är enda sättet att ha kvar den i släkten. Annars måste den säljas och pengarna delas upp. Det kan även vara så att man vet (eller tror då man skriver testamentet) att denna person kommer att vårda sig om fastigheten, medan de andra avkomlingarna inte kommer att bry sig om det. Samma kan gälla t.ex. en värdefull häst. 

Det kan också vara så att det inte är en hjälp utan bara en stjälp att låta en viss avkomling ärva ett stort belopp, för att det bara kommer att gå till sprit och/eller knark i så fall. Eller att personen skulle sluta sina studier, sluta sitt extrajobb och bara festa för hela slanten - tills pengarna är slut, och då kan det vara svårt att hitta tillbaka till ett ordnat liv. Ofta känner ju föräldrar sina barn väldigt väl.

I Sverige finns ju inte heller möjligheten, som finns i USA, att bestämma att arvet ska skjutas upp tills barnet når en viss ålder (ofta 25 år), och förvaltas av t.ex. en advokatbyrå till dess. Eller att arvet ska utfalla bara på vissa villkor - t.ex. att barnet har tagit examen från sin utbildning först. Eller att det ska betalas ut i portioner, typ varje kvartal, och inte allt på en gång.

Bing Crosby stipulerade att hans barn inte skulle få ut (det enorma) arvet efter honom förrän de fyllt 60!!! Det kan man tycka var onödigt försiktigt och kontrollerande kanske, men han gjorde så för att han visste att de skulle må bättre av att skaffa sig egna karriärer och arbeta och tjäna sina egna pengar, och inte bara leva upp denna förmögenhet på lyx - och sedan kanske stå där utan både pengar, yrke och arbete vid 40. 

Det tycker inte jag, när svensk lag står ut som udda i världen. Och som jag har skrivit tidigare: många svenskar har börjat utnyttja möjligheten att komma runt laglottsrätten genom att skriva sig i t.ex., Spanien eller Portugal under sina sista år. (Ja kanske inte BARA därför då.) Sedan skriver de att spansk/portugisisk lag ska gälla vid tolkningen av testamentet, och VIPS finns det ingen laglottsrätt längre. De gamla människorna är fria att disponera de pengar som de själva har slitit ihop.