Har jag rätt att uttrycka min åsikt?

Inget du har något som helst att säga till om. Varför är det sämre för barnen att spendera en dag med farmor och farfar än vännerna? Att du funderar över detta säger mig att barnen måste ha det väldigt bra hos sin pappa..

Nej, det ska du inte lägga dig i. Det är väl roligt och bra för barnen att träffa farmor o farfar? Om du håller på och tjafsar om såna småsaker är er kommunikation dödsdömd.  Jag förstår varför han berättar så lite som möjligt. 

Gjorde han inte som du sade när ni var tillsammans så förstår jag inte varför du tror att han skulle göra det nu när ni har skilt er?

Detta är väldigt nytt och du får nog komma till insikt att det inte är du som sitter på sanningen om vad som är "bäst för barnen". Så länge de inte far illa pga misshandel eller missbruk eller liknande så får du nog låta honom skapa sin vardag med barnen. 

Jag har själv haft massor av saker som jag stör mig på med mina barns mamma som hur de sover och vad de äter men jag har fått förlika mig med att det är utanför min kontroll. 

Nej. 

Vilken konstig sak att diskutera. 

Tack för svar, inser att jag inte kan förklara alla de omständigheter som gör att jag känner så här. Men jo, vår 7-åring kommer bli besviken, så mycket vet jag.

Men jag skrev inlägget för att få lite perspektiv, och det har jag fått. Även om jag fortfarande är osäker på vad jag har rätt att uttrycka min åsikt kring. I min värld är det märkligt att man plötsligt får så lite att säga till om gällande de gemensamma barnen bara för man inte har en kärleksrelation. Men jag får finna mig i det ändå.

Men du väljer ju hur du vill ha det med barnen på sina veckor och han bestämmer hur han vill ha det sina veckor. Eller tycker du att det vore ok om han kom och la sig i hur du lever med barnen på dina veckor??
ok om man gör nåt som verkligen inte är bra för barnen men att fira midsommar med farmor och farfar hör väl inte riktigt dit?

Förlåt...men att en 7-åring blir besviken är väl inte en katastrof? Att bli besviken är en del av livet...
Barnen kommer få ett firande med sin pappa och farföräldrar...även om du hade gjort på annat sätt betyder ju inte att det är ditt sätt är det enda rätta...

Fullt förståeligt att det är svårt för dig att hitta din nya roll men mitt råd att fokusera på DIN tid med barnen och inte på pappans...

Du bestämmer på dina veckor, och han på sina. Ni är skilda, acceptera det.

Du måste väl själv inse det orimliga i att du framför åsikter om att han firar midsommar med sina föräldrar? Om du bestämt dig för att fira påsk eller jul med dina föräldrar /ditt syskon /din väninna /din nya boyfriend så hade du varit helt ok med att han uttryckt sig negativt om det och tyckt att du skulle göra något annat? Eller också inte.

Nej. Jag hade inte lagt mig i det. Det får han ta med barnen. Barnen får uttrycka det till honom. Han får lära sig den hårda vägen, så är det bara. Jag förstår hur du tänker men för din egen skull hade jag släppt det där. Du ansvarar för att barnen ska ha det så bra som möjligt hos dig. Skulle det vara så att han haft något missbruk i bilden eller någon farlig person du vet i närheten, något du fått reda på, då är det något helt annat, då måste du säga till. Här är det tal om midsommar och vem han väljer att fira den med med barnen. När du har midsommar nästa gång bestämmer du, ni (du och barnen). 

Jag tror det kommer bara slå emot dig då du beskriver han har knapp kontakt med dig, hans val i detta nu, och han vill inte bli "mammad med", att du är den som alltid vet bäst, kan bli väldigt frustrerande, provocerande för honom, också att han ska känna han ska behöva förklara sina motiv för dig, de motiven ska han förklara, ha en dialog med barnen om, inte med dig. Jag hade inte sagt ett ljud mer än att om barnen klagat till mig sagt att ni måste berätta hur ni känner för pappa, men det är pappas beslut i slutändan som är det som gäller för i år. 

Du har rätt att lägga dig i vad som händer hos pappan, men bara om det är något som verkligen är farligt eller skadligt för barnen. Att inte få träffa sina kompisar utan i stället sina farföräldrar på midsommar, är inte en sådan sak. Jag skulle snarare säga att det är viktigare för barnen att få träffa sina farföräldrar och fira storhelgerna med dem, med släktens alla traditioner som ska föras vidare till barnen. Kompisarna kan de väl träffa annars?

Men om det skulle vara så att han lämnar barnen ensamma hemma, att han inte har någon brandvarnare, att han sätter dem i en eka utan flytväst eller i bilen utan bilbarnstol och bälte - så ska du förstås lägga dig i. Då är det till och med din plikt att göra det (det s.k. "garantansvaret").

Fint att du kan reflektera och ta in de svar du får trots att de inte är vad du kanske hade hoppats på.
Många som startar trådar här blir arga och otrevliga när de inte bara får medhåll?

Så fort det gäller barnets hälsa har du rätt att säga till. Vad de gör på fritiden/helger hos pappan har du inte rätt att säga till om, undantag finns så klart, tar pappan barnet på farliga aktiviteter, struntar i simskolan varje vecka tex är det väl ok att säga nåt. Eller om barnet uttryckt att något hänt.

Sen kommer barn alltid missa något eller bli sur över något eller inte vilja åka till den andra föräldern, sånt är normalt och man får försöka att inte göra för stor grej av det.

Fast även du borde ju förstå att det är ju stor skillnad mellan att "uttrycka en åsikt" och att "säga till om"? Eller?

Sedan så undra jag om du någonsin sett pappan som likvärdig förälder?
Jag baserar den undran på vad du skrev i din TS, och vad du skriver här. 
Många pappor (och även fåtal mammor) känner sig värdelösa och mer eller mindre "ger upp" när de känner sig överkörda av den andre föräldern som indirekt har beslutat sig för att "jag vet minsann bättre om vad som är bästa för barnen".

Det spelar faktiskt mindre roll huruvida vad "du känner".  Du har en otrolig tråkig inställning till detta med "tänka på barnets bästa"...
Barnets bästa måste inte till varje pris innebära att det handla om att barnet får som de vill. Ibland så kan det faktiskt handla om att "barnets bästa" är att man nekar barn att göra något också.

Sedan så svarade du ju inte på frågan över varför du anser att det skulle bli tråkigt för barnen att fira med farmor och farfar? Jag har många fina minnen från midsommarfirande med min mormor och morfar. Morfar gjorde midsommar roligt för mig. Det finaste midsommarminnet jag har är när jag satt i morfars knä och åt jordgubbstårta.

Vad vill du uppnå och vad tror du effekten kommer bli?

Kommer han inse din stora klokskap och planera om?
Kommer han bli arg på dig för att du lägger dig i hans helg?

Nej, var han firar midsommar ska du inte ifrågasätta öht. Far barnen illa är det såklart en annan sak.