pangea skrev 2024-06-13 22:30:59 följande:
Tack för svar, inser att jag inte kan förklara alla de omständigheter som gör att jag känner så här. Men jo, vår 7-åring kommer bli besviken, så mycket vet jag.
Men jag skrev inlägget för att få lite perspektiv, och det har jag fått. Även om jag fortfarande är osäker på vad jag har rätt att uttrycka min åsikt kring. I min värld är det märkligt att man plötsligt får så lite att säga till om gällande de gemensamma barnen bara för man inte har en kärleksrelation. Men jag får finna mig i det ändå.
Fast även du borde ju förstå att det är ju stor skillnad mellan att "uttrycka en åsikt" och att "säga till om"? Eller?
Sedan så undra jag om du någonsin sett pappan som likvärdig förälder?
Jag baserar den undran på vad du skrev i din TS, och vad du skriver här.
Många pappor (och även fåtal mammor) känner sig värdelösa och mer eller mindre "ger upp" när de känner sig överkörda av den andre föräldern som indirekt har beslutat sig för att "jag vet minsann bättre om vad som är bästa för barnen".
Det spelar faktiskt mindre roll huruvida vad "du känner". Du har en otrolig tråkig inställning till detta med "tänka på barnets bästa"...
Barnets bästa måste inte till varje pris innebära att det handla om att barnet får som de vill. Ibland så kan det faktiskt handla om att "barnets bästa" är att man nekar barn att göra något också.
Sedan så svarade du ju inte på frågan över varför du anser att det skulle bli tråkigt för barnen att fira med farmor och farfar? Jag har många fina minnen från midsommarfirande med min mormor och morfar. Morfar gjorde midsommar roligt för mig. Det finaste midsommarminnet jag har är när jag satt i morfars knä och åt jordgubbstårta.
