Hatar mig själv när jag dejtar
Jag är en kvinna 40+ med adhd som är singel sen några år. Har dejtat en del och hela den här dejtinggrejen är så sjukt jobbig för mig. Jag känner att jag inte är som kvinnor ?ska? vara. Jag har taskigt tålamod och orkar liksom inte vänta på något som jag verkligen vill. Det kan resultera i att jag blir den drivande i när vi ska ses osv. Och sen får jag sådan sjuk ångest över det och är övertygad om att han inte är intresserad längre.
Det är ett stort lidande att behöva ?vänta? på den andra hela tiden. Och hålla tillbaka sig själv. Hatar ju mig själv för det här!
Någon som känner igen sig eller bara har råd kring hur jag ska hantera det. Ska jag berätta för dejten att jag känner så här? Tänker att han ändå måste palla lite om vi ska kunna ha en relation.
Det brukar lugna ner sig efter ett tag (det har det gjort i tidigare relationer), så kanske har det mycket med osäkerheten i början att göra. Gillar inte ovisshet. Kan liksom inte fokusera på något annat i livet innan jag vet vad dejtandet kommer att leda till.
