Hur gör folk för att hålla sig smala och snygga?!

Det känns alltid surrealistiskt att läsa inlägg av folk som alltid varit smala och aldrig behövt tänka på sin vikt. Jag fick pcos i tonåren och har dessutom alltid älskat all sorts mat, är så okräsen man kan bli. Fick redan som ung en mage på några extrakilon, och den har jag aldrig blivit av med, fast den ibland minskat lite. Har nog jojobantat en stor del av mitt vuxna liv (det är tio kilo som jag alltid antingen går ner eller går upp) och har nog tänkt på min mage dagligen i typ 30 år nu. Viktproblemet har gjort mig vansinnig ibland, och jag har i perioder tränat och ätit nyttigt, nyttigt, nyttigt. Och samtidigt glömt bort att vara mitt sociala, glada jag. Så fort jag blir social och glad så går jag upp i vikt.

Så jag vet inte heller hur man håller sig smal utan att offra sitt psykiska välmående. Nu pratar jag inte om de där som på nåt magiskt sätt håller sig smala utan att ens tänka på det, utan om oss andra dödliga.

beli

Thu 13 Jun 23:37

#112

Anonym (Smalis) skrev 2024-06-13 21:39:39 följande:

Ja det måste vara ärftligt till stor del också. Jag är en riktig smalis och jag brukar äta mycket mer än min man. Han håller på att gå ner i vikt nu och kämpar med det, räknar allt etc medan jag äter precis vad som helst och mycket utan att få extrakilon. Tvärtom kan jag ibland gå ner.

Är även en av dem som äter massa godis i smyg när barnen inte ser. Jag tror det kan vara lika frustrerande åt båda hållen. Jag hade mer än gärna haft några extra kilon faktiskt. Får ofta kommentarer om att jag är tunn och det är inte så kul. Som om jag går och svälter mig med flit och borde våga äta mer. Och nej, jag rör inte på mig så mycket heller, aldrig gillat sport. Vanliga vardagliga aktiviteter dock, typ trädgårdssysslor etc.

Det är faktiskt inte så kul men inget jag kan göra nåt åt. Får se om klimakteriet svänger pendeln sen

Verkligen avundsvärt. Du kan ha vilka kläder du vill. Du behöver aldrig tänka på magen. Du känner dig aldrig tung i kroppen.

Jag har lagt så otroligt många timmar och dagar på att grubbla och noja över min vikt. Hade jag varit smal med små bröst hade jag haft en helt annan klädstil, mycket mer kreativ och kul. Det är nästan alltid problem att hitta vettiga kläder, för de flesta damkläder i Sverige är designade för smala och småbystade.

Och nej, jag tror inte det är lika frustrerande åt båda hållen. Det är mycket värre att älska mat och ständigt tvingas hålla igen, att varje dag dividera med sig själv: "Det är ju så gott, men jag borde inte ta mer. Men om jag tar lite mer nu, så kanske jag kan äta mindre nästa måltid? Eller så skippar jag den extra biten och tar ett glas Cola Zero istället. Fast jag är ju så sugen..." Mot att äta "precis vad som helst" och "en massa godis" utan att behöva tänka efter - och utan att ens behöva tvinga sig att träna och springa en massa! Det blir stooor skillnad i sinnesro.

beli

Fri 14 Jun 13:57

#125

Anonym (Pigg) skrev 2024-06-14 04:35:05 följande:

Det är bara att anpassa sig. De flesta människor är födda med stor aptit samt stor vilja att få sitta mycket. En minoritet har liten aptit och/eller stor vilja att röra sig.

Det är i de två skillnaderna som de största genetiska skillnaderna finns. Men bara för att man har stor aptit och gillar att sitta still behöver man inte äta jättemycket och sitta still.

Så allt tjat som vissa har om att vikten skulle vara förutbestämd är rent nonsens. Det är de själva som inte förstår att man kan ta kontrollen över sitt liv. De är fast i ett tänk där de menar att de måste följa sina drifter. Vilket ju är helt befängt för en säkrare garanti för ett dåligt liv finns inte. Nästan allt i livet handlar om att tänka efter och agera klokt, inte efter vad reptilhjärnan säger till oss.

Om man tillhör den största kategorin med stor aptit och marginell vilja till rörelse så är det vissa grundläggande rutiner som krävs för att göra det enkelt för sig och förbli hälsosam.
* Äta regelbundet (helst max 3 mål per dag), bra mat med begränsad mängd kolhydrater.
* Daglig rörelse. Minst 10000 steg. Helst 20000.

Våra kroppar är helt enkelt inte skapta för att äta 5-10 gånger per dag och att röra sig så mycket man "vill". Lever människor så blir den stora majoriteten överviktiga.

Jag har ju egentligen inte sagt annat. Vad har jag för annat val än att anpassa mig? Men vikten har lett till mycken ångest i mina dar, det är ett faktum. Den mentala hälsan har alltså drabbats.

De gånger jag lyckats gå ner tio kilo är det efter att i ett halvår ha räknat kalorier som en galning, sprungit och tränat varje dag och ständigt stålsatt mig. Har t.o.m. haft devisen "inget smakar så gott som att vara smal" och då lyckats avstå nån enstaka efterrätt. Men det var inget liv. Min glädje försvann, jag kunde inte gå på fester eller middagar, tankarna kretsade ständigt kring att jag inte fick äta mer än kaloriräknaren bestämt.

Visst blev jag euforisk när magen blev lite mindre och jag äntligen kunde köpa lite roliga kläder. Men nu har jag fem par snygga byxor i garderoben som jag inte kan använda eftersom jag började ha roligt och därmed få tillbaka kilon. Nu försöker jag att ha inställningen att jag inte kan få både och, utan just nu prioriterar jag att kunna ha en vinkväll med vänner eller picknick med familjen nu på sommaren.

beli

Fri 14 Jun 14:09

#126

Anonym (Hedda) skrev 2024-06-14 03:38:34 följande:

Bara för att man är smal så betyder inte det att man inte kan ha stora bröst!?
Naturligt stora menar jag då givetvis..
Jag har trots att jag varit smal i hela mitt liv haft stora bröst och jämt haft problem med att hitta tröjor, linnen, jackor, osv.
Och pga av att jag är så smal i övrigt fast med stora bröst så passar ju nästan ingenting som inte är specialdesignat eller liknande dyra kläder..

Jag får tex köpa jackor som är 3 stl större än vad jag hade behövt göra om jag inte haft bröst haha.

Men varför skulle det inte kunna vara lika frustrerande att inte kunna gå upp i vikt alltså om man behöver gå upp i vikt för att tex bli starkare..

Jag vill inte gå upp i vikt för att se bättre ut..Utseendet är mindre viktigt för mig.
Jag vill gå upp i vikt för att bli starkare och framförallt för att orka mer som att träna och tävla mer i bla hästhoppning..

Du tror inte att det kan vara lika frustrerande att behöva äta-som en häst- fast man inte ens är speciellt hungrig alla ggr, men man måste äta för annars blir man matt/svimfärdig och slutar fungera och för att man vill gå upp i vikt eller för att man absolut inte ska gå ner i vikt..

Sen så blir det ju så jäkla dyrt..att man måste äta så mycket...Vilket också är frustrerande,.att jag står för den största delen av matkostnaderna hemma, min stackars man äter inte lika mycket som mig..😂

Så jo det kan också vara jäkligt frustrerande och jag har försökt gå upp i vikt ganska länge nu och tror jag har provat allt snart..

Jag har väl aldrig sagt att nån som är smal inte kan ha stora (naturliga) bröst? Men är det vanligt? Nej. Jag pratar ju om vad det finns för utbud i klädbutikerna. Alla snygga bh:ar är i stl A eller B, eventuellt C. För oss med D-kupa görs bara skittråkiga svarta, vita eller beige bh:ar som man verkligen inte känner sig sexig i.

Jag tror definitivt inte det är lika frustrerande för dig. Jag har i hela mitt liv haft ångest över min vikt och över min mage. Funderat på om jag ska fettsuga eller operera den, jag har förbannat den, i 20-30 års tid tittat på andra kvinnors magar på stan, "shit vad platt mage, skönt för henne". Jag har haft ångest ifall jag ätit choklad, ibland bestämt mig för att bara njuta och inte ha ångest för en gångs skull, fast ändå fått ångest senare. Ätit mer när jag mått dåligt, och mått dåligt över det också. Hamnat i svackor med djup ångest och sen jävlar anamma och NU ska jag gå ner i vikt och stanna där resten av livet! Tre gånger har jag gått ner samma tio kilo, och jag har varit så förbaskat fast besluten i flera månader... och alltid gått upp kilona igen. Känt sveket från mig själv, att jag inte kan lita på mig själv. Jag hade ju lovat mig själv att aldrig gå upp igen, och ändå gjorde jag det! Jag har tränat varje dag, inte av glädje eller lust, utan av ångest och oro över att jag ska gå upp ännu mer annars. Sen har jag haft pcos hela mitt liv, och då går man lätt upp i vikt.

Men jag tror inte man förstår om man inte levt med det i tiotals år.

Hur som helst - äter du verkligen den mest energitäta maten du kan hitta? Har du varit hos en dietist?

Hur gör folk för att hålla sig smala och snygga?!

INNEHÅLL