Anonym (Tvärtom) skrev 2024-06-11 23:45:52 följande:
Ja, fast då är det ju mer än att bara äta för att man tycker att det är gott; det var det jag menade när jag sa att jag inte menade människor med bulimi eller liknande, där ätandet ger tillfällig ångestlindring, men där personen mår ännu värre efteråt. Det är ju som sagt en helt annan sak. Eller att en person går upp i vikt för att den överäter, mår dåligt för att den går upp i vikt (och därmed mår dåligt varje gång den ätit), och då ser till att ändra på sina matvanor och gå ned i vikt igen - det är ju också en helt annan sak och fullt begripligt. Det jag inte förstår är de som fortsätter att äta trots att de är överviktiga utan att må dåligt av det. Det är det jag skulle vilja veta hur man gör, och som (i mina ögon) är mycket svårare att förstå än vad det är att förstå hur folk håller sig smala. Att låta bli att äta är i mina ögon liksom ingen konst överhuvudtaget - det är det omvända som är svårt.
Att acceptera sakernas tillstånd och ta ansvar för det man gör. Vissa väljer mat som njutningsmedel i stor utsträckning och står för det.
Klart de inte ska må dåligt för att de äter. Fast de behöver inse att det är ett val. Om det är något man bestämmer själv och står för kommer man att må bättre oavsett hur man väljer att leva.
De som mår sämst är de som är feta men som lurar sig själva att de inte kan göra något åt det. Processen kan liknas vid att de omyndigförklarar sig själva.