Hur gör folk för att hålla sig smala och snygga?!

Jag är nog en av dem (eller ja, kanske inte så ung längre) men har en sjukdom som gör mig andfådd. Jag har även knän som inte fungerar (alltså överhuvudtaget) så jag har svårt att träna upp någon kondition trots att jag som barn älskade att röra mig och aldrig var still. Däremot upplever jag att andra kvinnor på mitt jobb tränar regelbundet och har god kondition så tveksam till hur vanligt det du beskriver är. Men det finns kanske någon statistik på hur mycket folk tränar i olika grupper?

Fast handlar ju nästan bara om person. Finns enormt många lata i medelåldern precis som det finns väldigt många lata unga.

Genetiken är ungefär hälften. Det betyder att man faktiskt kan påverka hälften själv, vilket är toppen. 

Titta på bilder på folk i koncentrationsläger. De hade olika genetik, men alla var magra. Det är för att miljön var densamma. 

Titta på rådjur i skogen. De är inte överviktiga, trots olika genetik. De äter aldrig för mycket av någonting och blir inte feta. 

Vi har stor makt över hur vi ser ut, men det är förstås inte lätt i vårt samhälle där mat är billig och onyttig i stor utsträckning. 

Frågan var hur mycket som är gener och hur mycket som man kan påverka själv. Det var det jag svarade på. 

Självklart är inte lägerfångar hälsosamma. Vem tror det? 

Jag har väl aldrig sagt att nån som är smal inte kan ha stora (naturliga) bröst? Men är det vanligt? Nej. Jag pratar ju om vad det finns för utbud i klädbutikerna. Alla snygga bh:ar är i stl A eller B, eventuellt C. För oss med D-kupa görs bara skittråkiga svarta, vita eller beige bh:ar som man verkligen inte känner sig sexig i.

Jag tror definitivt inte det är lika frustrerande för dig. Jag har i hela mitt liv haft ångest över min vikt och över min mage. Funderat på om jag ska fettsuga eller operera den, jag har förbannat den, i 20-30 års tid tittat på andra kvinnors magar på stan, "shit vad platt mage, skönt för henne". Jag har haft ångest ifall jag ätit choklad, ibland bestämt mig för att bara njuta och inte ha ångest för en gångs skull, fast ändå fått ångest senare. Ätit mer när jag mått dåligt, och mått dåligt över det också. Hamnat i svackor med djup ångest och sen jävlar anamma och NU ska jag gå ner i vikt och stanna där resten av livet! Tre gånger har jag gått ner samma tio kilo, och jag har varit så förbaskat fast besluten i flera månader... och alltid gått upp kilona igen. Känt sveket från mig själv, att jag inte kan lita på mig själv. Jag hade ju lovat mig själv att aldrig gå upp igen, och ändå gjorde jag det! Jag har tränat varje dag, inte av glädje eller lust, utan av ångest och oro över att jag ska gå upp ännu mer annars. Sen har jag haft pcos hela mitt liv, och då går man lätt upp i vikt.

Men jag tror inte man förstår om man inte levt med det i tiotals år.

Hur som helst - äter du verkligen den mest energitäta maten du kan hitta? Har du varit hos en dietist?