Till stor del handlar det om vanor. Jag har aldrig ätit som du verkar göra så det är inget jag har behövt sluta med. Jag är uppväxt med mat på fasta tider, inget småätande, godis på lördagar. Och sen har jag bara fortsatt så. Det är ingen uppoffring eller jobbigt utan bara att göra som vanligt. Äta ute har jag under större delen av mitt liv inte haft råd med.
Jag tränar varje dag, oftast styrketräning, ibland HIIT. Målet är att fortsätta se ut som jag vill se ut. Ser jag för fet ut i spegeln äter jag 1800 kcal, ser jag smal ut 2200 ser jag perfekt ut 2000. Ungefärliga siffror.
Tänkte också på det och på den här intervjun:
https://sverigesradio.se/avsnitt/fredrik-bantade-med-ozempic-ar-hellre-atstord
Fredrik ska få den nya och hajpade medicinen som gör att man rasar vikt. Mycket riktigt tappar han kilon. Men då inser Fredrik att han fastnat i en ny fälla.
Nej, han har ett komplicerat förhållande till mat sedan barndomen och det var därför han blev överviktig från första början. Det som hände var att Ozempic tog bort allt det positiva med mat. Sånt som varit kul tidigare, som att äta en god middag med vänner, var inte kul längre.
Annars säger han nästan exakt som du - att han slutade tänka på mat hela tiden. Men för honom blev nackdelarna med medicinen på sikt större än fördelarna.
Äter man bra mat så är man inte hungrig hela tiden. Jag äter 2 gånger om dagen, har ett aktivt arbete + hund som behöver promenader.
Skaffa lite karaktär till att börja med.