Hur kan man säga att det var äkta?

Jag förstår din fråga och din känsla för man får det inte att gå ihop i huvudet. Man känner att man är perfekta ihop- så blir det något helt annat..varför satar man inte när det är rätt?

Jag är där nu. Det slog gnistor om oss och av allt att bedöma så var han kär i mig. Men att välja mig skulle innebära en praktisk uppförsbacke och kämpande samt tillkommande barn som ska funka. Dessutom lite avstånd. Han visade också tecken på att han var rädd att inte duga åt mig. Så han valde en kvinna i hans närhet (som han inte såg åt när vi dejtade) väldigt direkt på vårt bryt. En kvinna utan barn, som bor närmare, som inte sticker ut lika mycket och som delar vissa intressen.

Och det gör SVIN ONT i mitt hjärta. För vi hade varit optimala. Vi drogs till varandra som magneter och delade så mycket värderingar och humor. Men jag tror inte han var redo att göra jobbet. Lägga ner den energin att fås det att funka. Dessutom är bagaget från hans tidigare relation mycket tungt. Jag tror han var rädd. Så han kör -safe- och väljer det enklare alternativet med en fin tjej.

Jag känner mig så ledsen- MEN jag kan inte sätta mig in i de rädslor han har och den erfarenhet han bär med sig från tidigare relationer. Jag får acceptera det. Men det innebär inte att det vi hade inte var äkta. För det var det definitivt.