Kvinnor i relation med män, hur är era män?

Det är jättebra att det känns och funkar så bra. Alla dina behov verkar 100% tillfredsställda. Om även hans är det har ni en perfect match och kan skatta er otroligt lyckliga.

Men det finns risk för att han steppar upp rejält och ser mer till vad du vill ha. Män gör inte sällan det. Om det är så, så kommer det bli svårare i längden. Men jag hoppas att jag har fel.

Låter som en keeper min är en sleeper ja om det inte är någon form av sport på Tv.

Jag säger inte att det är så, men det kan vara så att han steppar upp och gör sig till. Att han vill vara den där perfekta mannen i alla avseenden och att han inte skulle palla det om ni tex bodde ihop eller var tillsammans under många år.

Att den där perfekta bilden av din man inte är så perfekt. Att han har tråkiga sidor precis som dom flesta. 

Det märker du om han behöver åka hem och vara själv, ladda batterierna utan dig osv. 

Min särbo är snäll, omtänksam och generös. Vi skrattar mycket och har samma humor, vi älskar att laga mat och umgås i köket.

Att flytta ihop är inte aktuellt och det är vi helt överens om, våra respektive boenden är för perfekta för det. På sommaren är vi oftast hos honom (villa med trädgård och pool) i övrigt mest hos mig (lägenhet i stan med havsutsikt).

Vi är tillsammans ungefär 50% av vår lediga tid vilket passar oss perfekt.
Vi båda gillar att unna oss, så vi reser emellanåt både nära och långt bort. Hyr någon mysig stuga eller åker till värmen någon vecka.

Sitter alltid nära varandra när vi tittar på TV, och om det inte var perfekt nog så gillar vi samma sorts program också!

Ett stor plus till är att han, precis som din man ts, inte sätter likamedtecken på att kramas i sängen och att ha sex. Det uppskattar jag mycket.
När vi väl har sex är det magiskt.

Min särbo har inga barn och det är jag helt ärligt jätteglad för, mina barn är vuxna och utflugna så vi är lika fria båda två. I stort sett iallafall, då jag någon gång ibland är barnvakt åt barnbarn, men då barnvaktar han också.

Kunde inte ha det bättre och hoppas att vår kärlek kommer leva för evigt.

I så fall låter det som en fantastisk sits för både dig och honom. Det vore intressant att veta hur det kommer vara för er om ca 5år. OM det skulle vara lika bra då, så ska jag helt sluta att ifrågasätta ert förhållande haha =)

Det är underbart. Ni är fortfarande nykära så då är det normalt att ha det så. Speciellt när man inte bor ihop. Jag har haft många män som varit helt underbara och perfekta första åren men sedan visat något annat. Dom som ibland gnäller över sina män är nog dom som varit ihop väldigt länge. Har man en god och trygg relation i 10 år så tål den att det inte alltid är rosor och glitter.
Din kille har dock barn sedan innan. Enligt statistik så har ni små chanser att hålla ihop. Anledningen att det tar slut i relationer med särkullsbarn beror inte på att man bråkar som särbos. Särkullsrelationerna tar i regel slut när man bott ihop i ett år. Det är då utmaningarna börjar.
Jag hade en kille med barn för många år sedan. Det var ingen hit i vardagslivet även om jag avgudade ungen.

Idag är jag gift sedan 10+ år med en underbar man. Vi har en kärnfamilj och två barn. Han är inte alltid perfekt och inte jag heller. Vi orkar inte alltid vara på topp i sängen eller uppvakta varandra med blommor. Vi har en djup kärlek och glitter ibland :) Vi är irriterade på varandra ibland och städar inte alltid perfekt. Men vi delar samma drömmar, är med våra barn, älskar varandra, har dejter och bygger vårt drömliv. Viktigast av allt är att vi ser varandra ( och våra barn) som viktigast i livet. Jag vet att allt han gör är för mig och våra barn. Vi vill alltid varandras bästa.

Vi har varit igenom himmel och helvete ihop och han sitter också på mycket bra egenskaper. 

Trevligt att det funkar för dig. 

Sen tänker jag att du får nog ha det i ett perspektiv när du hör eller läser om kvinnor som klagar på sina män att det är något "just då" som gör det, att där är problem. Det innebär ju inte att hela mannen är skit och att hela deras förhållande varit och är och kommer bara bli skit. 

Ni har om jag förstått det rätt undvikit vissa vanliga fällor där bråk ofta kan uppstå om man bor ihop, mina barn och dina barn osv, ni har hittat en balans som passar er båda, tummen upp för det, underbart ju.

Å andra sidan har ni bara varit ihop i 1,½ år, och det är egentligen ingenting i jämförelse, jag hoppas ni kan njuta så här för resten av era dagar, men det kan ju också med tiden uppstå slitningar med yttre påverkan (andra eller annat som orsakar problem) eller mellan er två, det vet ju ingen. Jag hoppas ju inte det, men som jag förstår det som har ni inte gått igenom någon utmaning hitintills och då klart är allt guld, eller nära på. 

Jag har också varit 1,½ år in i en relation och då tyckt han var drömprinsen och vi hade det så bra, inte visste jag vad som komma skulle, betyder inte att ni är starka ihop när motgångarna kommer, det är då det avgörs hur det hanteras och framförallt hur det löses och hur ni går vidare som ger den riktiga kvalitetskänslan i relationen, då kan vi snacka om drömprins. 

Jag har ett ex som jag trodde då skulle vara drömprinsen men vi fick under relativ snabb tid seriösa problem och det var hur han hanterade dessa som fick mig att avsluta relationen. Jag vet om att han varit i förhållande där inget särskilt utmärkande hänt och därför trott att relationen är så stark, sedan hände där visst nåt, och då föll allt samman snabbt. Det är alltså de som blir utsatta för seriösa problem och som klarar av det, står samman sedan när allt är över, som för mig är de riktiga drömprinsarna, de riktiga bra och starka förhållandena. 

Det är ju lite komiskt att tom kvinnorna själva inte tror att alla deras kriterier kan uppfyllas. Men det är ju bara att gratulera.