De säger sig värna om demokratin, men blir samtidigt förbannade när någon inte delar deras världsbild. Alla måste vara mot SD, för invandring, mot nationalism och positiva till islam. Tycker man så är man en fara för demokratin.
Hur kan det vara demokratiskt att alla måste ha samma åsikter om synen på högerpopulism?
Är de kommunister i förklädnad som hade velat övervaka och styra över människors åsikter som i DDR?
Jag förstår att alla är olika - även inom vänstern. Men jag är tyvärr allergisk mot vänsterns självgodhet.
Själv skaffade jag barn med en vänsterman. Vilket var ett misstag även om jag älskar våra barn.
Han tycker inte att prata om pengar. Det är inte viktigt. Han hänvisar alltid till att hans förälder dog när han var barn. Därför ser han andra värden i livet. Vi hamnar alltid i den diskussionen.
För han har aldrig tyckt att karriär och pengar varit viktigt. Det är ytligt och fult. Världsligt. Jag blir alltså nästan en dålig människa när vi kommer in på ämnet. Vilket man gör när man lever och har barn ihop. Men det resulterar i att jag får sköta ekonomin mest och försöka ha råd till det barnen behöver samt mat. Har nu barskrapat mina sparkonton. Så klart han jobbar och betalar det han kan. Men han begriper inte att han snyltar på andra. Det går liksom inte in. Kanske kan man se det ur ett jämställdhetsperspektiv. Många män är huvudförsörjare - så i vänsterns ögon kan ju även kvinnor vara det.