Be BVC om råd.
Standardråden så länge:
- ge mycket positiv uppmärksamhet (i andra situationer).
- i barns ögon är inte lyssna och gör som jag säger nödvändigtvis samma sak. Så fundera över ordval.
- är detta utbrott/bristande impulskontroll/svårt att hantera känslor eller mer medvetet?
Han får bara se på tv på kvällen.
Jag har också ställt in vissa planer (som tex gå till fotbollsplanen) som en direkt konsekvens av hans agerande, men tycker inte att det känns som att han förstår kopplingen.
Går jag undan springer han efter mig och slår mig, alternativt springer in på systerns rum och slår henne. Vi har inga låsta dörrar i huset.
Små barn lever i nuet. Att missa tv på kvällen är inget som han klarar av att reflektera över när han blir upprörd. Inte ens vuxna brottslingar funderar generellt över straffet när de rånar eller mördar. Små barn behöver istället hjälpas att bete sig rätt. Försök lugna och avleda när han börjar bli upprörd. Byt fokus. Byt aktivitet. Gör något fjantigt som får honom att skratta innan han tippar över.
Vill man att barn ska bete sig bra behöver de må bra. Ta inte bort bokläsning som är något som stärker bandet mellan er. Lägg snarare till mer sånt. Mer saker som får honom lugn och trygg. Kanske har han större behov av det än andra?
En del barn klarar inte lika mycket som andra. För mycket krav kan ge stress och känsla av orillräcklighet. Det behöver inte vara du som ställer för höga krav utan det kan vara att ha en massa barn omkring sig på förskolan som blir för jobbigt. Och reaktionen kommer hemma, där han är trygg.
Rutiner och tydlighet mår de flesta barn bra av, men ställ inte högre krav än han klarar. Stirra dig inte blind på vad barn i hans ålder borde klara utan utgå från just honom.
På helgen hos pappa har han inte varit på föris hela dagen. Gissningsvis är inte heller relationen till pappa lika trygg som den till dig. Det kan vara ett skäl till att det är dig han går på.
Läs på om adhd och fundera på om det stämmer in på honom.
Håller inte med att ta bort de ledsna gubbarna. Ska mamman och systern också ta bort sina ledsna miner och se glada ut när det blir misshandlade eftersom det inte gör honom glad och harmonisk? Konsekvensen av att göra andra illa är att det blir ledsna ingen mening att hymla om det.
Tycker det viktigaste i denna situation är att först få stopp på misshandeln av systern, det är inte ok att ett barn blir misshandlat. Spelar ingen roll att det är ett barn som utför misshandeln. Hon måste få känna sig trygg i sitt hem. Kan du och pappan dela på barnen ett tag så ni bara har en i taget? Då slipper systern bli misshandlad och ni har mer tid att reda ut och ta tag i sonens beteende.
Det var inte på grund av barnen vi valde att separera. Och nej, han vill inte hjälpa till på något vis de dagar han inte har barnen. Pappan har ingen diagnos.
Tillbaka till sonen.
Att han är medvetet fysisk mot mig och dottern behöver väl inte innebära en diagnos? Eller tänker jag fel?
han fungerar ju som sagt mer än väl i förskolan, kan koncentrera sig, har kompisar osv. Han ligger inte efter i utveckling utan snarare före.
är jag fel ute om det helt enkelt är en dålig ovana han fått? Och att han gillar uppmärksamheten jag ger honom pga detta? Jag har ju svårt att tro att en fyraåring kan förstå till fullo vad det är han gör? Men det är såklart oroande att han inte verkar ta till sig när jag säger att det gör ont.
Känner att jag behöver lite handfasta tips. Jag sa en gång till honom att han behöver lära sig att sluta slåss för om han slår någon som vuxen hamnar han i fängelse? kanske dumt sagt men tror ändå inte han förstod?