Anonym (Ångestfull mamma)

Thu 6 Jun 21:43

21 svar

Ångest😕

Vi behöver verkligen råd i denna situation.

Jag är en kvinna på 45+ som lever med min sambo och + mina två tonårsbarn sedan tidigare förhållande varannan vecka.

Vi har varit tillsammans i 4år och sambos i ca 3år. För ett par år sedan köpte vi vår första gemensamma bostad 50/50 och vi stortrivs.

Vi delar lika på alla gemensamma kostnader inkl mat för oss 4, vilket min sambo absolut inte måste men han tycker det känns enklast, himla snällt av honom.

Något som stör i vår relation är just mina barn, de är vansinnigt bortskämda och hjälper oftast inte till om man inte tvingar dem bokstavligen talat. Vill de ha något snacks, läsk eller annat så frågar de "oftast" före MEN de frågar alltid bara mig som deras mamma. Min sambo känner att eftersom han är med och betalar så kan de fråga honom minst lika mycket och det håller jag med om även om jag kan förstå att det känns tryggare? att fråga sin mamma.

Samma sak när det är diskussioner mellan mig och pojkarna och min sambo tycker att de är för oskämda och inte har belägg för sitt beteende och därmed konfronterar dem för att de ska förstå att de behandlar mig fel så kan mitt ena barn säga åt min sambo att vara tyst, och det tyvker både min sambo och jag att ungdomen inte har rätt att säga. Främst med tanke på hur ungdomen behandlar mig trots att hen helt missuppfattat allt.

Ikväll när min sambo och jag pratade om detta så va han sarkastisk och gjorde en parallell jämförelse mellan en situation som han måste göra och en situation min ena ungdom måste göra och då bara brast det för mig...

Jag förstår mina barn på ett vis (tonårshumör), men jag accepterar inte vad som helst. Jag stör mig på att de inte kan fråga min sambo när de vill ha glass/läsk eller nåt annat, de är ju liksom inga småbarn och kan tala för sig. Likväl som jag känner mig lite klämd mot min sambo som känner sig utanför i sitt eget hem med mina tonåringar.

Min sambo känner sig exkluderad i vårt hem och med mina ungdomar, hur fasiken ska jag få dem att fråga min sambo om så enkla saker som glass/läsk ect? Jag klämde ur mig i diskussioner att jag hädan efter ska hänvisa till honom när de frågar efter nåt, är han inte hemma får de ringa...

Någon annan som varit i liknande situation som kan komma med tips. Jag känner mig lite sliten mitt emellan ungdomarna och min sambo.

Jag har säkert missat en massa fakta nu men detta är vad jag fick ur mig just nu.

Känner mig mest bara ledsen just nu, sambon gick och la sig och ungdomarna är på sina rum.

Ska tillägga att sambon är den mest omtänksamma människan jag träffat och han tänker mer på andra än sig själv MEN just när mina ungdomar nonchalerar honom och bara kan fråga mig så verkar det ta mycket negativt på honom, jag vill hitta en lösning.

Anonym (Ångestfull mamma) Trådstartaren

Thu 6 Jun 23:12

#11

Anonym (Gogo) skrev 2024-06-06 23:04:12 följande:

Jag kom och tänka på att ni varit sambos länge nu. Barnen har fortfarande inte accepterat honom. Varför tror du det är så? Varför kände just nu att du ville ställa frågan kring detta?

Därför att det va mycket tjafs och diskussioner idag och jag ville få hjälp av andra i samma situation hur de löst detta.

Ungdomarna tycker om honom men han jobbar tills kvällen då ungdomarna bor hos oss, så det är mest soffhäng och vardagssysslor på vardagskvällarna och sen försöker vi göra nåt tillsammans på helgerna, vilket är lättare sagt än gjort. När vi gör saker har vi roligt, som picknick, fara och bada, bio, shopping, på semesterresor/weekends,nöjesfält osv.

Anonym (Ångestfull mamma) Trådstartaren

Thu 6 Jun 23:17

#12

Anonym (1234) skrev 2024-06-06 23:11:13 följande:

vi har gått i parterapi för att diskutera liknande situation, innan det blivit för infekterat. Väldigt nyttigt och fint att lyssna på varandra utan att avbryta varandra. Samtidigt förstå varandra och få verktyg att stötta varandra.

Hur din sambo ska skapa relation med dina barn är också en bra sak att ta upp. Men oftast är barn i den åldern mer intresserade av sig själva. Han kommer förmodligen vara tvungen att ge betydligt mer än vad han får. Men i slutändan så får han väldigt mycket. Men först när de har kommit till den mognaden att de kan se att han funnits där för dem.

Ja det kan vara ett bra alternativ att göra. Ska prata med sambon om det ❤️ Kan vara bra att ha någon utomstående som lyssnar och kan hjälpa oss i kommunikationen även om vi inte "bråkar", vi är väldigt måna om varandra men märks att vi har lite svårt att prata när det känns som två läger i just denna situationen.

Jo ungdomar är ju lite så, små egoister 😉 Men jag hoppas att vi hittar nån lösning på detta för innerst inne vet de ju att han finns där för dem, är bara vid dessa situation när de är småkränkta på livet så tittar de igenom sina smala sugrör och ser inte hur bra de egentligen har det 🤷🏼?♀️...

Tack för fin input❤️

Anonym (1234)

Thu 6 Jun 23:27

#13

Anonym (Ångestfull mamma) skrev 2024-06-06 23:17:37 följande:

Ja det kan vara ett bra alternativ att göra. Ska prata med sambon om det ❤️ Kan vara bra att ha någon utomstående som lyssnar och kan hjälpa oss i kommunikationen även om vi inte "bråkar", vi är väldigt måna om varandra men märks att vi har lite svårt att prata när det känns som två läger i just denna situationen.

Jo ungdomar är ju lite så, små egoister 😉 Men jag hoppas att vi hittar nån lösning på detta för innerst inne vet de ju att han finns där för dem, är bara vid dessa situation när de är småkränkta på livet så tittar de igenom sina smala sugrör och ser inte hur bra de egentligen har det 🤷🏼?♀️...

Tack för fin input❤️

Ta hand om er! Det låter som att ni har en fin relation och att ni vill fortsätta ha det. Prata med varandra och ge barnen tid. Jag tror på er!

kram🤗🌸☀️

Anonym (Gogo)

Thu 6 Jun 23:41

#14

Anonym (Ångestfull mamma) skrev 2024-06-06 23:12:09 följande:

Därför att det va mycket tjafs och diskussioner idag och jag ville få hjälp av andra i samma situation hur de löst detta.

Ungdomarna tycker om honom men han jobbar tills kvällen då ungdomarna bor hos oss, så det är mest soffhäng och vardagssysslor på vardagskvällarna och sen försöker vi göra nåt tillsammans på helgerna, vilket är lättare sagt än gjort. När vi gör saker har vi roligt, som picknick, fara och bada, bio, shopping, på semesterresor/weekends,nöjesfält osv.

Ah fattar. Men då har du ju delvis en viktig faktor där. Det blir ingen gemensam vardag med honom och därför ser barnen inte honom som en självklar del av deras liv. Han blir en varannan helg sambo till deras mamma inte bonuspappa. Vill han att dom ska fråga honom måste han nog vara mer närvarande. Man måste ju vara där när det händer och inte flera dagar efteråt som du säkert vet. Tror han måste byta arbetstider eller bara acceptera läget.

Att barnen är bortskämda är ju tyvärr bara du som kan göra något åt. Mina systerdöttrar är otroligt curlade och har fått allt serverat. Min syster tyckte hon skulle skänka dom ett mjuk mamma i en tuff värld. Den äldsta tog henne totalt för give som dina barn verkar göra. Men sen flyttade hon hemifrån och det blev bättre. Dock är hon nu arg på sin mamma för att hon inte blev mer förberedd på vuxenlivet. Att hon borde ha fått lite mer regler och struktur. Många verkar tro att curling är kärlek men att behöva stå för alla beslut som ung människa kan bli för mycket. Ibland regler och gränser kan vara kärlek. Inte minst viktigt att lära sina barn självrespekt.

Mitt tips kvarstår. För små förändringar i början. Kommunicera dom med alla i familjen och stå på dig!

Anonym (Fia)

Fri 7 Jun 07:12

#15

Har din sambo inte egna barn? Är det därför han vill bli bonuspappa? Personligen tycker jag han går över gränsen. Flyttar man ihop när barnen är i tonåren har tåget för en papparoll redan gått. Utöver att vara en omtänksam vuxen i tonåringarnas liv ska han inte lägga sig i att uppfostra dem. Skulle min sambo gå och ta ett enskilt snack med något av mina barn efter ett bråk hade jag nog haft ett långt enskilt snack med honom sen.

Och att säga ja eller nej till läsk och snacks har ju inget med kostnaden att göra utan om det är vettigt utifrån när familjen ska äta middag och hur mycket annat onyttigt tonåringen ätit och den bedömningen är ju förälderns att göra. Inte sambons.

Anonym (Stella)

Fri 7 Jun 07:56

#16

Brukar han säga nej om de frågar? Eller brukar han komma med omdömen om att de bör äta bättre även om han skulle säga ja? Mina barn frågar oftare sin pappa om glass och chips eftersom han oftare säger ja och inte kommer med förmaningar om att det är onyttigt. Det behöver inte tolkas som att de ignorerar din sambo, de kanske bara har lärt sig hur ni svarar och anpassar sig efter det?

Oavsett vilket så är det svårt och tidskrävande att förändra någon. Det är lättare att föröka ändra sin egen inställning. Jag tror ni båda skulle behöva hjälp med detta. Ni verkar ha en väl fungerande bonusfamilj. Att förvänta sig att livet med två tonåringar i en bonusfamilj är friktionsfritt är naivt. Försök se hur lyckligt lottade ni faktiskt är och försök att se tjafset som en normal familjeinteraktion, för det är faktiskt det.

Anonym (Q)

Fri 7 Jun 08:37

#17

Anonym (Ångestfull mamma) skrev 2024-06-06 22:47:39 följande:

Jag nämnde maten som ett exempel, men boendet delar vi lika på.

Det är ungdomarnas beteende som måste förändras, inte vem som valt vilken relation.

Nej det måste det inte alls. DU valde din man. DU tog in honom i deras liv. DU bestämde ÅT dom. Du försöker tvinga fram en relation som barnen inte valt själva!

De har ingen som helst skyldighet att vända sig till din man eller ens vilja ha någon sorts relation till honom.
De kan säga hej,hejdå, tack när man får något.
Mer än så kan du verkligen inte förvänta dig. Bara idiotiskt att flytta ihop med en ny man när man har barn.

Möjligtvis om dom är i väldigt låg ålder så att relationen kommer naturligt men allt annat är bara något DU prakat på dom.

Jemp

Fri 7 Jun 08:41

#18

Anonym (Ångestfull mamma) skrev 2024-06-06 22:47:39 följande:

Jag nämnde maten som ett exempel, men boendet delar vi lika på.

Det är ungdomarnas beteende som måste förändras, inte vem som valt vilken relation.

Men varför ska din sambo in i gräl mellan dig och barnen? Varför är det så viktigt att de frågar just honom?

Jemp

Fri 7 Jun 08:42

#19

I grunden behöver man ha en bra relation för att sen ge sig in i bestämmandefrågor på ett bra sätt. Inte tvärtom.

Anonym (han)

Fri 7 Jun 09:01

#20

Ni har tvingat barnen och sambon att leva i samma hem. Men ni kan inte tvinga dem att ha en viss typ av relation. Det måste komma naturligt, och ibland kommer det inte alls. Och det kommer an på er vuxna att se till att relationen utvecklas, dels för att det är ni som är vuxna, och dels för att det är ni som skapat situationen att ni ska leva i samma hem.

Om din sambo vill att barnen ska se honom som en jämbördig föräldrafigur, så måste han börja agera som en sådan. Han måste börja bygga en personlig relation med dina barn. Lära känna dem som individer, som familjemedlemmar, som personer han tycker om och vill ha i sitt liv.

Han kanske tänker att det räcker att han bidrar ekonomiskt, och att det är nog med "pappande" i förhållande till dina barn, men då är det samma han får tillbaka - en reserverad relation där hans inte blir en egen person för dem.

Och att försöka fostra utan att ha relation i grunden, det är helt fel och kommer att driva dina barn bort från både honom, och i förlängningen dig, om du inte ser upp.

Anonym (han)

Fri 7 Jun 09:44

#21

Anonym (Ångestfull mamma) skrev 2024-06-06 23:12:09 följande:

Därför att det va mycket tjafs och diskussioner idag och jag ville få hjälp av andra i samma situation hur de löst detta.

Ungdomarna tycker om honom men han jobbar tills kvällen då ungdomarna bor hos oss, så det är mest soffhäng och vardagssysslor på vardagskvällarna och sen försöker vi göra nåt tillsammans på helgerna, vilket är lättare sagt än gjort. När vi gör saker har vi roligt, som picknick, fara och bada, bio, shopping, på semesterresor/weekends,nöjesfält osv.

Min erfarenhet är att tonåringar inte vill umgås med sina föräldrar på det sättet. Vilket är helt normalt, de vill och ska umgås med vänner.

Föräldrarna ska däremot finna hemma och vara basen för tonåringen. Den de checkar in till när de behöver återhämta sig. Så umgänge med tonåringar sker i vardagen, med lika delar tjat och kärlek. Om din man jobbar och knappt ser dem i vardagen, så blir det inte en vanlig vardagsrelation.

En enkel sak som din man skulle kunna göra för att skapa band med dina barn är att han frågar dem om de vill ha glass eller snacks. Inte väntar på att de ska fråga, eller surar över att de väntar med att fråga tills du är hemma. Att han tar initiativ till nåt slags kontakt, tittar in till dem i deras rum, byter några ord, visar att han kommer ihåg vilket snacks de gillar, frågar om de vill ha, kollar hur det gick på provet, frågar om de hittade nåt snyggt när de var på stan sist. Sånt.

Och han ska inte gå in och ta ditt parti om du och dina tonåringar tjafsar. Det är mellan er, han ska inte lägga sig i.

Ångest😕

INNEHÅLL