• Anonym (han)

    Ångest😕

    Ni har tvingat barnen och sambon att leva i samma hem. Men ni kan inte tvinga dem att ha en viss typ av relation. Det måste komma naturligt, och ibland kommer det inte alls. Och det kommer an på er vuxna att se till att relationen utvecklas, dels för att det är ni som är vuxna, och dels för att det är ni som skapat situationen att ni ska leva i samma hem.

    Om din sambo vill att barnen ska se honom som en jämbördig föräldrafigur, så måste han börja agera som en sådan. Han måste börja bygga en personlig relation med dina barn. Lära känna dem som individer, som familjemedlemmar, som personer han tycker om och vill ha i sitt liv. 

    Han kanske tänker att det räcker att han bidrar ekonomiskt, och att det är nog med "pappande" i förhållande till dina barn, men då är det samma han får tillbaka - en reserverad relation där hans inte blir en egen person för dem.

    Och att försöka fostra utan att ha relation i grunden, det är helt fel och kommer att driva dina barn bort från både honom, och i förlängningen dig, om du inte ser upp. 

  • Anonym (han)
    Anonym (Ångestfull mamma) skrev 2024-06-06 23:12:09 följande:
    Därför att det va mycket tjafs och diskussioner idag och jag ville få hjälp av andra i samma situation hur de löst detta.

    Ungdomarna tycker om honom men han jobbar tills kvällen då ungdomarna bor hos oss, så det är mest soffhäng och vardagssysslor på vardagskvällarna och sen försöker vi göra nåt tillsammans på helgerna, vilket är lättare sagt än gjort. När vi gör saker har vi roligt, som picknick, fara och bada, bio, shopping, på semesterresor/weekends,nöjesfält osv. 
    Min erfarenhet är att tonåringar inte vill umgås med sina föräldrar på det sättet. Vilket är helt normalt, de vill och ska umgås med vänner. 

    Föräldrarna ska däremot finna hemma och vara basen för tonåringen. Den de checkar in till när de behöver återhämta sig. Så umgänge med tonåringar sker i vardagen, med lika delar tjat och kärlek. Om din man jobbar och knappt ser dem i vardagen, så blir det inte en vanlig vardagsrelation. 

    En enkel sak som din man skulle kunna göra för att skapa band med dina barn är att han frågar dem om de vill ha glass eller snacks. Inte väntar på att de ska fråga, eller surar över att de väntar med att fråga tills du är hemma. Att han tar initiativ till nåt slags kontakt, tittar in till dem i deras rum, byter några ord, visar att han kommer ihåg vilket snacks de gillar, frågar om de vill ha, kollar hur det gick på provet, frågar om de hittade nåt snyggt när de var på stan sist. Sånt.

    Och han ska inte gå in och ta ditt parti om du och dina tonåringar tjafsar. Det är mellan er, han ska inte lägga sig i. 
Svar på tråden Ångest😕