Ekonomi påverkan på uppväxten

Ja det tror jag du har rätt i. Hur kommunicerade din mamma kring det? Ser du att hon hade kunnat göra något annorlunda?

Hur tror du en bra kommunikation hade sätt ut för en mamma i den positionen?

Hur var hon annars som mamma? Tror du ekonomin har påverkat relationen du har med din mamma idag? 

Jag håller med dig där till viss del. Om man haft en relativt bra uppväxt med trygghet och närvarande vuxna ja då stämmer det. 

Om föräldrar låtit en växa upp så man har psykiska problem håller jag inte med dig. Ibland måste man börja med att jobba på sig själv och kan inte tex påbörja någon utbildning eftersom man psykisk inte är kapabel till det. Samtidigt är du i vuxenvärlden efter studenten. Du har press på dig att skaffa eget boende, jobb osv. Tror det finns endel som inte kommer någonstans för de har så mycket bagage med sig från uppväxten. 
Håller du med? 

Det här med startsumma och kunskap är dock skitsnack.

Det där är en sak som tynger mig faktiskt. Jag växte upp rätt rikt och den levnadsstandarden mina barn får hos mig som ensamstående förälder når inte upp till vad jag är van vid på långa vägar. Är höginkomsttagare men jag hade behövt tjäna det tredubbla för att kunna närma mig att kunna ge barnen det jag vill. Har nästan konstant dåligt samvete för det, vilket är korkat men jag har svårt att låta bli.

Jag hanterar pengar väl, har köpt bostäder som ökat mkt i värde, sparar det som går men just nu är det svårt pga ränteläget. Har inte haft råd att resa med barnen dom senaste åren men jag har alltid betalat för att dom ska kunna syssla med sina intressen, har skaffat dom bra saker så det har jag kunnat. Och lägger mkt tid på att prata med dom och göra saker tillsammans.

Är inte helt säker att jag hade skaffat barn om jag hade vetat att jag skulle separera när dom var så små och vara i stort sett deras enda förälder.

Upplevelser skulle jag nog säga. Visa platser i världen jag gillar, kunna gå på roliga restauranger spontant. Större bostad. Att ha råd att köpa dyrare mat än jag kan. Att kunna stötta dom mer med pengar, har börjat tänka på hur jag inte kommer att ha råd med att hjälpa dom ekonomiskt när dom flyttar hemifrån. Dom är å andra sidan bra på att extrajobba som tonåringar, kan vara så att dom förstår pengars värde.

Dom pengar jag har är mestadels bundna i senaste bostaden, när dom ärver mig så kommer dom att bli hjälpta men det tar förhoppningsvis många år :)

Jag har en inbyggd levnadsstandard som jag mestadels inte uppnår, det känns inte bra. Men visst, ser man till medelsvensken i storstadsområden så har jag och barnen det relativt gott ställt.

Min uppväxt var alltså ekonomiskt trygg och jag har aldrig upplevt hur det är att inte ha pengar. Men då är jag van vid att leva ganska enkelt och sparsamt. Mamma lärde mig och syrran att vara ekonomiska. Hade jag haft dyra och slösaktiga vanor hade det kanske sett annorlunda ut. 

Min man och jag resonerar ungefär likadant när det gäller pengar. Vi har bra ekonomi och våra barn får allt de behöver, men vi lär dem också att pengar inte växer på träd.