Ekonomi påverkan på uppväxten

Uppväxt på en bondgård under 90talet som så många andra i princip gick i konkurs. Det dåliga ekonomiska tänker mina föräldrar, främst mamma som drev gården själv i slutet, har varit så skadligt för mig och mitt liv. 

Det är ju en sak att ett företag går dåligt men mamma mådde extremt dåligt psykiskt, vi hade svårt att köpa mat, en gång kom en man från kronofogden och jag fick säga att mamma inte var hemma. Det var ofta som grannar ringde och ville ha pengar men jag fick säga att mamma inte var hemma för mamma sket i att svara i telefonen och gick och gömde sig. Var ett mycket nervöst barn.

Hur det påverkar? Det genomsyrar ALLT. Ekonomi är psykologi.
Jag shoppar för att bli lycklig, för att äga saker är en slags åstadkommelse i min hjärna. Jag har låtit så mycket pengar genom åren bara rinna rakt igenom och ut igen. Det påverkar ju allt annat. Fattig blir fattigare. 

Det var en förrens jag lyssnade på RikaTillsammans- podden om boken "rich dad, poor dad" (i ålder 33år!!😱) som jag insåg hur mina tankemönster blivit skadade. Har en telefonfobi pga det. Eftersom man kunde beställa mat från Arla och det bara drogs på inkomsten från mjölken så hade vi som tur var gott om mat. Min sambo hade inte lika tur och har lite av ett matberoende som följd. Det har också gjort att vi fick vår son nu vid 39år ålder eftersom ingen av oss kunde sätt ett barn till världen utan en trygg ekonomi. Vi har båda valt jobb med stort efterfrågan så vi aldrig blir arbetslösa. 

Önskar jag att det var annorlunda? Stort JA på den. Jag önskar att jag fick ett sunt ekonomiskt tänk med sparande och att investera. Mamma tror fortfarande att pengar växer på träd så hennes sambo sköter all ekonomi. Pappa var väldigt sparsam och kunde lägga undan  pengar trots fattigpension och att han ägde en bil. Önskar dock att han lärt mig sitt tankesätt. Men han har ju iaf visat vägen. Men det mesta har jag lärt mig helt själv. Om man ska se det från en positiv sida har ju det också lärt mig hur man absolut inte ska göra. 

Tyvärr är det ofta det går i arv, ens sätt att tänka kring ekonomi. Det är kanske ok att växa upp fattigt men föräldrarna har ett stort ansvar att inte lägga det på barnen och att lära sina barn god ekonomi och ekonomiskt tänk. Jag har iaf gjort mitt bästa för att mitt barn inte ska upprepa historien.

Tror det är svårt att må bra när man är fattig. Tror inte hon mådde så mycket sämre än någon annan i den situationen egentligen. Men hon gjorde ingen ansträngning att skydda oss från sitt dåliga mående. Ja, delvis gjorde hennes agerande att det blev värre. Det finns helt klart mycket man kan göra för att skydda sina barn. Hitta på roliga billiga saker. Leka med pappkartonger när man saknar leksaker osv osv. Men jag vet ingen förälder som lyckats skydda sina barn helt från dålig ekonomi. Barn vet och som ser och hör allt.

Väldigt intressant fråga! Visst känns det värre när man jämförs med andra och nästan alla i skolan hade det bättre. Visst hade man känt sig mer "normal" då. Men oro för att inte betala räkningarna, bli satt på gatan eller för att inte kunna äta blir ju lättare men fortfarande inte lätt för att man delar det med andra. Men som sagt, lättare ja det hade det nog varit. 

Så tänker jag också. I dagens Sverige är det ju lättare att få en bättre situation än många andra länder. Hur svårt kan det vara? Men har insett att det är otroligt svårt för vissa. Tror det en självkänsla, arv och miljö och mycket annat som ligger kvar.

Min sambos och mina föräldrar tyckte att ha ett jobb var att lyckas. Oavsett vilket jobb. Vi önskar dom hade ställt mer krav på oss baserat på vår potential. På så vis går det i arv att ha dåligt med pengar. Jag har pluggat mer än 5år och mina sambo snart 4år så vi kunde ju bättre än så. Är ofattbart för mig varför våra föräldrar inte önskade oss bättre än så...