Anonym (god) skrev 2024-06-07 12:01:48 följande:
Mina föräldrar hade god ekonomi, båda två.
De skildes när jag var liten och därefter var det ständiga bråk om vem som betalade vad för mig, vad i mitt liv som fick kosta, hur mycket de skulle lägga var på mitt. Så för mig blev det som att de var fattiga, för mina kostnader var liksom alltid omotiverade, och ingen av dem ville lägga en enda krona extra än de var tvungna. Så jag gick i trasiga skor, korta byxor, inga pengar till saker eller aktiviteter. Ofta gick bråken om ekonomin genom mig så att jag fick skulden över att kosta dem pengar.
"Jaha, så han kan inte ens köpa ett par nya skor till dig, jag som redan lagt 1000 kr på din nya jacka. Ett läger i sommar, ja, då får man verkligen hoppas att mamma kan betala halva där, men så blir det väl inte antar jag."
Det har påverkat mig så att jag ofta känner mig som en börda. Och att jag blev väldigt snål mot mig själv, tex alltid beställde det billigaste om vi var på restaurang, dålig samvete om jag spenderade pengar på mig själv, oroar mig för pengar även om jag har råd. Gillar inte att fira min födelsedag eller jul, för det blev alltid bråk om vem som betalat för presenterna. Och jag spenderar alla mina pengar på mina barn, som kompensation.
När jag träffade min man så blev han väldigt fundersam över mitt beteende kring pengar och firande. Så jag har jobbat en del med det här, och numera har jag en lite mer sund och avslappnad syn på pengar och vad jag får lov att kosta.
Usch vad hemskt, särskilt som de inte var fattiga.
