Ekonomi påverkan på uppväxten

Uppväxt på en bondgård under 90talet som så många andra i princip gick i konkurs. Det dåliga ekonomiska tänker mina föräldrar, främst mamma som drev gården själv i slutet, har varit så skadligt för mig och mitt liv. 

Det är ju en sak att ett företag går dåligt men mamma mådde extremt dåligt psykiskt, vi hade svårt att köpa mat, en gång kom en man från kronofogden och jag fick säga att mamma inte var hemma. Det var ofta som grannar ringde och ville ha pengar men jag fick säga att mamma inte var hemma för mamma sket i att svara i telefonen och gick och gömde sig. Var ett mycket nervöst barn.

Hur det påverkar? Det genomsyrar ALLT. Ekonomi är psykologi.
Jag shoppar för att bli lycklig, för att äga saker är en slags åstadkommelse i min hjärna. Jag har låtit så mycket pengar genom åren bara rinna rakt igenom och ut igen. Det påverkar ju allt annat. Fattig blir fattigare. 

Det var en förrens jag lyssnade på RikaTillsammans- podden om boken "rich dad, poor dad" (i ålder 33år!!😱) som jag insåg hur mina tankemönster blivit skadade. Har en telefonfobi pga det. Eftersom man kunde beställa mat från Arla och det bara drogs på inkomsten från mjölken så hade vi som tur var gott om mat. Min sambo hade inte lika tur och har lite av ett matberoende som följd. Det har också gjort att vi fick vår son nu vid 39år ålder eftersom ingen av oss kunde sätt ett barn till världen utan en trygg ekonomi. Vi har båda valt jobb med stort efterfrågan så vi aldrig blir arbetslösa. 

Önskar jag att det var annorlunda? Stort JA på den. Jag önskar att jag fick ett sunt ekonomiskt tänk med sparande och att investera. Mamma tror fortfarande att pengar växer på träd så hennes sambo sköter all ekonomi. Pappa var väldigt sparsam och kunde lägga undan  pengar trots fattigpension och att han ägde en bil. Önskar dock att han lärt mig sitt tankesätt. Men han har ju iaf visat vägen. Men det mesta har jag lärt mig helt själv. Om man ska se det från en positiv sida har ju det också lärt mig hur man absolut inte ska göra. 

Tyvärr är det ofta det går i arv, ens sätt att tänka kring ekonomi. Det är kanske ok att växa upp fattigt men föräldrarna har ett stort ansvar att inte lägga det på barnen och att lära sina barn god ekonomi och ekonomiskt tänk. Jag har iaf gjort mitt bästa för att mitt barn inte ska upprepa historien.

Har en liknande bakgrund som ovan men mina föräldrar skötte ekonomin. Trots att vi inte saknade något var det ständigt bråk om pengar.
Det jag lärde mig var dels att spara och alltid ha ett kapital för att inte bli beroende av andra. Och dels att aldrig gräla om pengar utan rätta mun efter matsäcken.

Vi hade väl inte jättebra med pengar, men ändå allt vi behövde. Det var mer att vi bara åkte utomlands två gånger under min uppväxt, samma med fjällen, det var först under tonåren som jag började åka skidor. Vet att pappa hade dubbla jobb en period. De har sagt nu när vi är vuxna att de inte hade råd att köpa vin på helgen. Vi åt typ aldrig ute och aldrig oxfilé och liknande mat. Men vi hade fritidsintressen, jag red och brorsan spelade hockey så alla pengar lades väl på det. Och på att renovera vårt hus.
De var ekonomiska och prioriterade rätt och det är väl främst det som jag fått med mig. Och inget behov av lyx, jag åker tex hellre på semester och bor enkelt och billigt än att inte göra det alls. 

Vi hade aldrig brist på pengar när jag växte upp och det var aldrig bråk om pengar.
Jag har ett avslappnat sätt attt hantera pengar. Jag använder det jag tycker jag behöver och investerar resten.
Mina föräldrar betalade mina studier så jag slapp ta studielån. 

Mima barn får ta lån. Men de har fått ett par hundratusen var i startkapital och vi har betalat körkort och språkresor och liknande. De har inte behövt arbeta under gymnasiet , istället satsat på studierna. Vi betalade allt de behövde inklusive allt med studenten 

Det där är ett svårt ämne och alla påverkas säkert olika, jag skulle tro att ens föräldrars syn på det och hur de kommunicerar runt det är väldigt viktigt. Jag växte upp med en ensamståande mamma utan körkort och bil och vi hade det rätt tufft. Jag började jobba på sommar och jullov redan när jag var 13 och jag minns i alla fall två somrar då hela min sommarlön gick åt till att hjälpa betala av obetald hyra. Att åka på semestrar och liknande fanns inte på bordet under min barndom, jag fick mycket avlagda kläder ifrån större barn i området då deras mamma kände min, det var inte alltid kul.

Jag lovade mig själv redan i den ålder att "Jag ska inte a det så är när jag blir vuxen"

Jag är 48 år.

Tror det är svårt att må bra när man är fattig. Tror inte hon mådde så mycket sämre än någon annan i den situationen egentligen. Men hon gjorde ingen ansträngning att skydda oss från sitt dåliga mående. Ja, delvis gjorde hennes agerande att det blev värre. Det finns helt klart mycket man kan göra för att skydda sina barn. Hitta på roliga billiga saker. Leka med pappkartonger när man saknar leksaker osv osv. Men jag vet ingen förälder som lyckats skydda sina barn helt från dålig ekonomi. Barn vet och som ser och hör allt.

Mina föräldrar hade begränsad ekonomi när vi syskon var små, mamma jobbade deltid, alla pengar gick till att renovera huset. Så småningom fick de bättre och bättre löner, huset var färdigrenoverat, mamma gick upp i tid osv och jag växte upp utan att någonsin fundera på pengar: det var inget överflöd men aldrig någon brist. Vi gjorde mer och mer resor ju äldre jag blev, köpte sommarhus osv. 

mina föräldrar betalade körkorten för oss, ville att vi skulle slippa studielån så de betalade våra boenden under studietiden osv. Och vi har som vuxna fått ganska stora gåvor eftersom de hellre vill att vi får glädje av pengarna nu än som arv senare. Och vi kommer självklart betala våra barns körkort, hjälpa våra barn med första boendet så mycket vi kan  och om möjligt hjälpa dem att slippa studielån. Vi får se hur vår ekonomi ser ut då. 

Nej tyvärr så var on ganska dålig på det och såg det som att medelklassen och över alla var girigbukar och skurkar.

Väldigt svår, kanske förklarat varför vi hade det som vi hade det, varför andra kanske hade det annorlunda men att alla bara var människor, vissa bra vissa dåliga. Jag hade också velat att hon hade haft mer fokus på skolan och vikten runt den, fördelarna med att kanske läsa vidare senare i livet.

Men jag inser ju att mycket av detta är sker som hon själv inte förstod eller viste.