Som flera redan har skrivit, bestäm dagar och/eller tider. Barnet och dess hög med kompisar får helt enkelt finna sig. Ni är ingen fritidsgård. Det måste finnas annat de kan göra, och jag köper inte att de aldrig kan vara hos någon annan, bara hos er. Ni kanske är de enda som inte säger ifrån?
För oss är det viktigt att barnen får ta hem kompisar, men inte jämt. Vi har inte öppet hus och våra barn är även hos andra.
Barnen är i mellanstadieåldern
Praktiska orsaker är t ex kompisen som inte har hemnyckel så om de är där kan de inte ens gå in och gå på toa eller ta ett glas vatten. Eller kompisen som bor ute på landet med väldigt bristfälliga kommunikationer.
Ytterligare ett problem för mig är att Barn 2 har lite svårt att acceptera att Mamma är lika otillgänglig när hon jobbar i källaren som Pappa är när han jobbar på kontoret. De få gånger jag inte jobbar hemifrån får jag inte en massa frågor om mellanmål, om de får slå på vattenspridaren osv. Mot detta hjälper tyvärr inte ett element (och ja, vi har pratat om det men det verkar inte fastna). När kompisar inte är här väntar barnet tills jag har rast.
Våra barn går också i mellanstadiet. Jag hade aldrig accepterat det du skriver, inte varje dag. Som redan skrivits, dina skäl till att inte ha andras ungar där jämt, är lika giltiga som någon annans. Vadå saknar hemnyckel, vadå bor långt ute på landet? Det är föräldrarnas ansvar att lösa, inte ditt.
Jag håller med om att det låter som ni blir utnyttjade som barnvakter. Börja sätta gränser och börja sätta upp regler. Eftersom det handlar om mellanstadiebarn måste ju de anda föräldrarna ha lite koll. Tonåringar kommer och går som de vill, åker ofta själva till varandra även om det är långt osv. Men även då kan ju begränsningar behöva införas om hemmet förvandlas till fritidsgård.