Varför ska man jämt "gå och prata med någon" för minsta lilla?

Jag börjar bli less på den allmänna attityden som råder i samhället, att så fort det är minsta lilla grej som skaver i någons liv (livet är ju inte perfekt, inte för någon!) så ges genast rådet från alla håll och kanter att hen ska "gå och prata med någon".  Jag ser det hela tiden på nätet och i tidningars frågespalter. "Sök hjälp", "Det finns hjälp att få", "Du behöver gå och prata med någon", osv i all oändlighet. Vad hände med medmänskligheten vi en gång hade i det här landet? Innan Sverige gick åt helvete så pratade vi med VARANDRA!  Det är väl det man har medmänniskor till?! Nej idag vill ingen ha något besvär, alla som är i behov av stöd och förståelse blir hänvisade till professionella! Som ofta inte ens är särskilt duktiga eller engagerade! Vården är totalt överbelastad och det är rent skitsnack att det finns hjälp att få för alla. Många bollas hit och dit och många harvar inom psykiatrin i åratal utan att något blir bättre.  Hur kan folk trots det hela tiden så lättvindigt avfärda andra med: "Gå och prata med någon"??  Det är faktiskt inte så himla lätt att FÅ någon att prata med ens! Och det är inte heller rätt metod för alla, att gå till en total främling en viss dag och tid i veckan och öppna upp sig. För mig är det helt värdelöst tex! Alltså; jag får enbart vara hjälplös och svag och behövande en viss tid i veckan, resten av tiden ska jag klara av allting och vars stark och utan något stöd??! Jag har varit deprimerad under många år och haft en miljon olika samtalskontakter (jag har ständigt tvingats byta!), och det har aldrig hjälpt mig ett skit att sitta och prata! Det som däremot hjälpte mig att må bra var när jag fick kontakt med underbara människor inom kommunen som gav mig hjälp med det JAG behövde, NÄR jag behövde det, och det kunde handla om i stort sett vad som helst. Jag behöver helt enkelt AVLASTNING, och någon jag alltid kan ringa när jag är i behov av stöd, om det så är mitt i natten. Jag mår nu bra och har inte depression tack vare dessa människor. Varje gång jag hör/läser att någon borde "gå och prata med någon" så känns det HÅNFULLT!  Är gemene man så pass ovetande om hur det ser ut i samhället?? Man kan inte prata sig ur allting! Problem, sorger och bekymmer hör till livet och väldigt mycket blir man stärkt av att klara av på egen hand och lära sig leva med! Men idag är det fan inte okej att ens ha en dålig dag utan att omgivningen nojar upp sig och hänvisar till psykiatrin! Alltså vad faan!? Inte konstigt att det råder kaos inom vården, om det ska sökas hjälp för precis ALLT!