Inlägg från: Anonym (Jessica) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Jessica)

    Varför ska man jämt "gå och prata med någon" för minsta lilla?

    Jo, jsg håller med. har själv gått på psykiatrin i 17 år, när man sen kom fram till att hoppsan mina besvär var inte ens psykiska. har haft hemsk panikångest och tvång). Det var istället som inflammation i hjärnan (Pandas). Kanske inte så konstigt inget hjälpt av alla antidepressiva och annat som man fått. Man trodde jag hade både adhd, autism, bipolär, borderline osv, var inget av det. 


    Men men det hör inte hit . Men jag menar att ja, många går på psykiatrin utan att ens få hjälp där. Har flera vänner som också går där. 


    Sen det där med att prata med varann som vänner osv, det verkar helt ha försvunnit. 

  • Anonym (Jessica)

    Det är ett jätteproblem idag att vi (framför allt de yngre) tror att så fort någon mår dåligt så är man sjuk. Livet går upp och ner men det är inte sjukdom för det. Och nej man behöver inte prata med någon för det. 


    medialisering kallas det. 


    Beror väl på hur mycket det går upp och ner. Men för vardagliga , lätta saker så absolut håller jag med. 
Svar på tråden Varför ska man jämt "gå och prata med någon" för minsta lilla?