Varför ska man jämt "gå och prata med någon" för minsta lilla?

Det handlar väl till en början om att uppmana folk att faktiskt kommunicera hur man mår och hur man har det.  Att prata med någon är lika väl en uppmaning till att ringa mamma, sin chef, polaren,  kollegan eller öppna munnen inför sin partner.  

Överlag verkar just detta vara ett problem , att överhuvudtaget öppna munnen och kommunicera. Och i synnerhet med sin omgivning
Det verkar ha blivit förbjudet att prata med nån annan än en kurator . Att föreslå någon prata med sin partner ses som en grov kränkning och förolämpning av partners privatliv och varför skulle partern vilja veta sånt..? Typ... Vilket för mig är helt befängt.  

Om folk skulle bli bättre på att kommunicera med varandra skulle det inte behövas råd om att prata med någon (proffs alltså)  för om folk skulle prata med varandra skulle många må mycket bättre. 

Samma sak med parterapi och familjerådgivning.  Om man var mer inställd på att lösa problemet och ha god kommunikation så skulle många förhållanden funka bättre än att som idag bara gå dit och kasta skit på varandra och vem det är mest synd om .