Och jag orkar inte med etta mera. Hon skriker, gnäller, uppkäftig och har världens raseriutbrott utan anledning. Det har bara blivit värre och värre. Nån mer därute som har tips på hur man hanterar det på bästa sätt. Allt öser hon över mig, JAG ORKAR INTE MERA!!!!!
TIPS, RÅD!!!!!!!!!!MOTTAGES!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Sitter mest hemma på fritiden...Hon är helt ensam gällande kompisar ...sen hon började i högstadiet har hon blivit mer och mer ensam...nu har hon ingen att umgås med mera...då alla gamla kompisar lämnat henne. Och inga nya har ens försökt visa intresse av att lära känna henne.....detta har gjort att hon blivit ännu mera blyg och tillbakadragen och väldigt ensam...utfryst är hon
Lider såå med henne
Kan ju vara orsaken till hennes utbrott förstås.......
Jag tycker inte att man kan klandra en väldigt ensam och troligen deprimerad fjortonåring för att hon har utbrott, det är ju ett helt normalt symptom vid klinisk depression hos en tonårning.
Jag läste precis på 1177 och där står det att det är vanligt att föräldrar upplever barnet som argt och irriterat när det i själva verket är ledset och deprimerat.
Som förälder bör TS ta kontakt med skolan och skolhälsovården som första kontakt och troligen sen även BUP.
...Hon varken lyssnar på mig eller lyder mig. Känns som att hon går bakåt i utvecklingen, istället för att bli mognare blir hon mer barnslig
Min 14 Åriga dotter är likada, men hon har svår Adhd/trotssyndrom.
Det är fruktansvärt och jag hoppas att det blir lättare med tiden. Vi får kämpa på.
Vad fan är det med er? Det är normalt för tonåringar att ha utbrott. Och ni gapar om diagnoser och BUP, ni är fan inte kloka.
Vad fan är det med er? Det är normalt för tonåringar att ha utbrott. Och ni gapar om diagnoser och BUP, ni är fan inte kloka.
Min 14 Åriga dotter är likada, men hon har svår Adhd/trotssyndrom.
Det är fruktansvärt och jag hoppas att det blir lättare med tiden. Vi får kämpa på.
Vad fan är det med er? Det är normalt för tonåringar att ha utbrott. Och ni gapar om diagnoser och BUP, ni är fan inte kloka.
Vissa av oss är värre än andra i tonåren. Jag var en jobbig sådan, långt upp i åldern t.o.m.
Inga diagnoser, inga problem i skolan, inga problem hemma, jag var bara jvligt arg och oftast på mamma. Fanns ingen förklaring men bara jag öppnade dörren så kunde jag fräsa åt henne för åsynen gjorde mig irriterad.
Nu kom det ju fram senare i tråden att ts dotter är väldigt ensam, det gör det hela än värre såklart och hennes ilska har förmodligen andra grunder än bara hormoner som svallar.