Får det gå till såhär på fritids?

Vår dotter hade också talangjakt i skolan. Ingen vann och ingen fick pris. Däremot kan jag känna att vid 10 år måste man kunna klara av besvikelsen av att förlora och att se andra barn, vinnarna i det här fallet, få ett pris. Juryn borde inte fått något, men det är inte säkert att fritids förstod att juryn skulle handla till sig själv. Vilken 10 åring skulle inte försöka smyga till sig en glass om möjligheten fanns Och pengarna räckte liksom. 

Orättvisa kommer alltid finnas i världen och det bästa du kan göra är att lära ditt barn just det. Världen kommer inte vara rättvis. Det gäller fritids såväl som i tonåren och arbetslivet. I det här fallet var det såklart dumt att personalen inte styrde över inhandling och utdelning av pris, juryn har tydligen dragit nytta av detta. Men jag undrar, är det du eller din dotter som reagerar starkast här? Känns mer som att det är dina egna känslor som får dig att bli så upprörd över situationen. Kan det ligga något i det? Kanske något eget groll från barndomen som spökar?

Naturligtvis! Det ena utesluter inte det andra. Jag håller klart med att hon ska ta upp frågan, men samtidigt inte lägga mer vikt i det än nödvändigt. På TS låter det som att hon upplever väldigt starka känslor över situationen och det var därför jag frågade vem av de (ts och ta barn) som tagit mest illa upp av situationen.