Vad är huvudorsaken till den ökade övervikten i samhället

 
Ändå talas det knappt om ätstörningar, som ökat i samhället just nu.Det om något är väl att normalisera något. Fetma och övervikt pratas det ju om konstant.
Vet inte hur mycket sådana trådar jag ser här, varje vecka.

Det sjuka är att det ses som normalt och vackert. Folk har blivit lite störda även där. Inte lika snyggt när organen ger upp.  Du borde ta båda på lika stort allvar, båda är i princip lika allvarliga. Annars är du inget annat än en hycklare. 

Men lugna ner dig. Övervikt är inte farligt. Inte skadas man av ett BMI mellan 25 och 30! I alla fall inte om man rör på sig och tränar. Eller är asiat, de får diabetes vid väldigt låg övervikt.
Själv har jag ett BMO över 30 och är trots det friskare än de flesta jag känner. Jag har inga hälsoproblem. 55+ är jag. Har ingen värk i kroppen. Tränar och rör på mig en timme varje dag. Bra kolesterol, blodtryck och lågt långtidsblodsocker. 

Vi blir tyngre och lever längre. 

Jag tror man överdriver riskerna med övervikt och fetma.

Men det finns ju gränser, när man inte längre kan röra sig är man för överviktig.  Själv går jag 6-8 km per dag enligt telefonen och cyklar till jobbet. 

Det som är farligt är att ha dålig muskelstyrka och låg kondition, det kan man ha även vid ett lågt BMI. 

Fel. Den enskilt största samhällsekonomiska kostnaden är för förlorad produktion. Inte vården. Och allt ingår i den där sk 70 siffran.

Du har helt missat vad det handlar om. Läs på vad siffrorna du postar betyder innan du postar.

Du kan googla fram rapporten om du inte vet varifrån du får de siffror du postar.

Jag läste rapporten, Den är inte svår att hitta.

Tror du det hjälper om omgivningen påpekar att någon är överviktig alltså? Så fungerar inte mänsklig psykologi. Så skapas en ätstörning däremot. Man kan begränsa intaget av onyttigheter till barn utan att lägga fokus på vikt genom att i stället berätta vilka näringsämnen man behöver, betona vikten av att få i sig bra näring före dålig näring. Som jag förstår så har många barn med anorexia/ bulimia en historia av en lätt övervikt innan och via föräldrars/samhällets fat-shaming utvecklat ett ohälsosamt förhållande till mat. Om skammning runt tjockhet inte fanns så tror jag att majoriteten av befolkningen skulle vara normalviktiga och mer hälsosamma. Ser tendenser till att samhället börjat förstå det och fokuserar på rörelse och rätt nutrition i stället för kroppshetsen.

Det får dom höra hela tiden. Vet inte var du gömt dig? Inte tusan är tjockisförakt ett incitament för en fet person att synas på gymmet.

Ännu en till född på 70- talet.

Jag tror att en skiillnad som kan vara avgörande är att man var tvungen att vara ute och leka jämt. Då rörde man alltid på sig, och istället för att sitta framför tv-spel. datorer och tv och trycka i sig godis och chips,  fick man helt enkelt mat på regelbundna tider.Sen blev man oftast tvungen att gå ut igen med sina vänner.

Åtminstone var det så för mig och mina vänner. Man fick hitta på lekar dagarna i ända, och det resulterade i ständig rörelse och regelbundna måltider.

Jag fick dock godis på helgerna, men på den tiden var det de små vita påsarna som kanske rymmer 12-15 smågodisar som man köpte på kiosken för sin veckopeng. Övriga dagar var det mest frukt som man fick äta och i bästa fall lite oboy och skogaholmslimpa.

Min feta vän får höra det hela tiden. Vilken Sten har du gömt dig under? Det existerar ett tjockisförakt i samhället, inte tusan är det ett incitament att höra att man är icke önskvärd. Känsloätarna kommer då att låsa dörren med sin chipspåse. 

"alla" förstår hur man ska göra för att ha en hälsosam livsstil. Det här handlar om mänsklig psykologi där man behöver välkomna tjockisarna in i samhället i stället.

Du bidrar själv med tjockisföraktet då du tror att det finns ett narrativ som vill normalisera fetma och att arbetsgivare inte borde anställa tjockisar.

Till skillnad från dig har jag tagit del av en studie där man hade gjort hälsoundersökningar på x antal sumo brottare.
Deras värden låg perfekt. Det var däremot när deras aktiva karriär var över som värdena ändrades till ohälsosamma. 
En person som har övervikt kan vara mer hälsosam än en som är smal. 

Din inställning till tjockisar är absurd. Du borde inte värdera andra utifrån deras ytliga aspekter. 

Du begriper säkert inte det själv att en sån inställning bidrar till ett mindre hälsosamt samhälle. Tror också att ditt missnöje beror på dig själv och andra psykologiska faktorer, ditt missnöje har antagligen att gör med att du själv inte känner dig fullt ut accepterad som människa i visst sammanhang. Troligen någon som nobbat dig/ eller att du känt var otillgänglig och ett trauma som du försöker projicera på andra. Den som nobbat dig/ eller att du känner ett avvisande var antagligen en smalis. Du projicerar därför ditt missnöje på tjockisar. Hela tänket avslöjar ett självberättigande till att döma andra människor, en slags självupptagen förväntan att andra ska anpassa sig runt dig. Jag hoppas att det här är en väckarklocka för dig och att du behöver göra en ansträngning för att utvecklas som medmänniska.

Din tolkning av den forskningen är lögner.

Som jag har sagt. För människor under 80 så har man lägst risk att dö med ett BMI på normalt. Det finns också anledningar till att statistiken ser ut som den gör för de 80+ då minskad aptit är ett symptom för många ålders sjukdomar. 

Dina påståenden går emot forskningen samt expertisens råd på området.

Nej, det säger den inte. Du lägger också in dina egna tolkningar.

Du skulle kunna bemöda dig att läsa det jag tidigare länkat om obesity paradox.

Som exempel kan vi ta tom cruise, vars bmi var 31,5 vid ett tillfälle. Dvs obese.